Thepas

Metal head

2012-02-02T20:14:00.001+01:00

Nä nu ska jag kolla på sista avsnittet av Metal Evolution och sticka på en tubsjal med det vackra namnet A Thousand Splendid Suns. Sedan ska jag lyssna på mer metal och sticka mer på tubsjalen.

Det är vad jag ska göra hela kvällen. Och kanske twittra lite.

Tusen strålande solar.

Annars kan jag rapportera om att jag är jävligt trött på att ha Cushings, att jag har världens finaste arbetskamrater och att bästa grannfrun Sofia var här med söta lilla Alfred tidigare i dag. Och att jag har världens bästa son som vid nattningen sa att han älskar mig inte bara en utan två gånger.

Och så har jag världens bästa man också.

Over and out.

Jag kan lova att det är mysigt att ligga och snusa på en sådan här.

Se upp i backen!

2012-02-01T14:34:00.000+01:00

I dag har pappan lovat att ta pojken till pulkabacken direkt efter dagis. Här är de igår när de spontanlekte i pulkabacken på vägen hem. Då hade de inget att åka på men idag har jag hört ryktas att det blir tefat och stjärtlapp.

Rent i hemmet ger lugn i själen

2012-02-01T11:38:00.001+01:00

Ah! Det är så reeent här hemma. Städarna kom visserligen flera timmar för sent men när de gick efter två timmar kändes det som att de inte bara städart mitt hem utan även mitt inre. Nu går jag här och bara njuter av friden och lugnet som infinner sig när jag ser mig omkring och inte ser en enda smula. Inte en dammtuss. Alla ytor är så blanka och det luktar så gott.

Jag är så tillfreds!

Nu blir det grillad kyckling framför Game of Thrones. Sedan ska jag sy i fyra knappar och göra en tofs.

Life is good!

Favorit i repris: Trött

2012-01-30T21:23:00.001+01:00

Från flera håll har jag på sista tiden fått höra att jag ser piggare ut. Det blir jag så klart jätteglad över att höra men sanningen är att jag är tröttare än någonsin.

Vad gör man egentligen när man är så trött att man helst av allt bara vill sova i tusen år som Törnrosa? Sover, är det självklara svaret - men vad gör man när det inte går då? Sömnsvårigheter är ett av de vanligaste symptomen på Cushings men jag har hittills varit hyfsat skonad från de problemen. Jag vaknar visserligen flera gånger på natten men somnar oftast om rätt snabbt. Nu har jag fått svårt att somna om kvällarna trots att jag är så trött att kroppen skriker efter vila. Allt bara snurrar i skallen, tankar och tvångstankar om vartannat. Hjärtat slår snabbt och hårt. Det flimrar bakom ögonlocken när jag blundar. Som att försöka somna när man är full ungefär. Det här gör såklart att jag blir ännu mer utmattad än tidigare, vilket jag inte trodde var möjligt över huvud taget.

Tur då att det finns en ände på allt det jobbiga. Idag fick jag hem en kallelse till inneliggande undersökning av hypofysen. Kateriseringen alltså. Det blir den 23-24 februari, och efter det hoppas jag att jag får den där medicinen som ska hämma kortisolproduktionen inför operationen. Äntligen har jag fått en tid ... men den känns väldigt avlägsen. Undrar om jag får göra magnetröntgen samtidigt, det hade varit skönt att slippa åka in flera gånger.

Tur också att Theodore har blivit duktigare på att leka själv. Med BRIO-tågen till exempel.

Bloggtipset

2012-01-30T14:09:00.004+01:00

I dag vill jag tipsa om en jättebra blogg. Mycket välskriven med mycket viktiga budskap.

Läs Cherin Awads blogg!

Semmeltider är goda tider

2012-01-30T11:58:00.000+01:00

I går ställde mannen till med stort semmelbak här hemma. Eller pyttelitet egentligen, för det var minisemlor som tillverkades. Perfekt med småsemlor så man inte blir alltför mätt. Eller så tar man två.

Se så duktig han är, min fina man. Jättefina!

Och för att ni ska se hur små de är visas en pyttesemla här bredvid ett helt vanligt dricksglas.

Theodore fick så klart också vara med. Men han bakade ormar.

Den gamla hunden har lärt sig sitta

2012-01-29T12:32:00.002+01:00

Som typ den sista i hela stickvärlden bestämde jag mig till slut för att lära mig den där bejublade magic loop-tekniken. Jag fick ju ett så fint Knit Pro-set i julklapp av min förtjusande man och med magic loop finns ju egentligen längre ingen anledning att använda någonting annat än rundstickor. Oftast. Sagt och gjort, jag letade upp en av de många instruktionerna som finns på nätet och satte igång.

Först lade jag upp en massa maskor på vanligt vis.

Sedan delade jag dem på hälften och drog ut en ögla av kabeln. Så var det bara att börja sticka.

Det var ju hur lätt som helst och jag tycker att jag fick kläm på det rätt snabbt. Det här blir en mössa, men jag är rätt sugen på att pröva att sticka två sockor på en sticka. Det blir kanske nästa projekt.

Viskningar i mörkret

2012-01-28T21:01:00.000+01:00

Sagorna är lästa, godnattsången sjungen och lampan släckt. I sängen ligger en mamma och en son under ett varmt duntäcke med huvudena tätt, tätt ihop. Tysta viskningar hörs i mörkret.

Mamman: Vet du vad? Jag älskar dig.
Sonen: Ga ässa gej mää.
.....
Sonen: Eetu aa? Ga ässa gej.
Mamman: Åh, då blir jag glad ...

Jag tror att det blir en förkylning

2012-01-27T23:07:00.000+01:00

Ett litet, litet "atjoo!" följt av ett litet, litet gnyende hördes just från undervåningen där den lille mannen sover bland kuddar och täcken i vår stora säng. Under kvällen blev lilltrollet snuvigt och han var mer stillsam än vanligt. Och sådär lite förkylningsvarm, inte febrig men lite extra varm. Han åt dock som en häst.

Theodore blir dessutom oftast lite dålig i magen när han är förkyld...

Quizzeliquizz

2012-01-27T21:07:00.002+01:00

Det är visst dags för lite quizzz här på bloggen, Bästa Annagreta ville gärna att jag skulle svara, så då är det väl bara att ställa upp då!

THREE NAMES YOU GO BY:
1. Therese.
2. Älskling.
3. Mamma.

THREE SCREEN NAMES YOU HAVE HAD:
1. Thepas.
2. Tesselvessel.
3. YoucancallmeTbutyourboyfriendcallsmebaby.

THREE THINGS YOU LIKE ABOUT YOURSELF:
1. Att jag oftast lyckas se ett halvfullt glas.
2. Att jag tar hand om, och ställer upp för, de som är viktiga för mig.
3. Att jag är en kreativ person.

THREE THINGS YOU DON’T LIKE ABOUT YOURSELF:
1. Mitt självhat.
2. Min kropp.
3. Min lathet.

THREE PARTS OF YOUR HERITAGE:
1. Empati.
2. Arbetsmoral.
3. Ätstörningar.

THREE THINGS THAT SCARE YOU:
1. Hur min sjukdom påverkar min son.
2. Hur min sjukdom påverkar mitt äktenskap.
3. Hur min sjukdom påverkar min karriär.

THREE OF YOUR EVERYDAY ESSENTIALS:
1. Mediciner.
2. Internet.
3. Teveserier.

THREE THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
1. Svarta kalasbyxor.
2. Svartvitrandig tunika.
3. Grå ziptröja med svarta och lila ränder.

THREE OF YOUR FAVORITE BANDS (at the moment):
1. Florence + the Machine.
2. The National.
3. Joy Division

THREE OF YOUR FAVORITE SONGS AT PRESENT:
1. Atmosphere - Joy Division.
2. The Words That Maketh Murder - PJ Harvey
3. Ruby's Arms - Tom Waits

THREE NEW THINGS YOU WANT TO TRY IN THE NEXT 12 MONTHS:
1. Jobba.
2. Mina gamla kläder.
3. Träna.

THREE THINGS YOU WANT IN A RELATIONSHIP (love is a given):
1. Engagemang.
2. Matchande värderingar.
3. Respekt.

THREE PHYSICAL THINGS ABOUT THE OPPOSITE SEX (or same) THAT APPEAL TO YOU:
1. Längd.
2. Breda axlar.
3. Varmt hjärta.

THREE THINGS YOU JUST CAN’T DO:
1. Stressa.
2. Resa mig från golvet.
3. Se mig själv i spegeln.

THREE OF YOUR FAVORITE HOBBIES:
1. Stickning.
2. Internet.
3. Teveserier.

THREE THINGS YOU WANT TO DO REALLY BADLY RIGHT NOW:
1. Bajsa.
2. Se på Downton Abbey.
3. Bli frisk.

THREE CAREERS YOU’RE CONSIDERING:
1. Copywriting.
2. Garnbutiksbiträde.
3. Hemmafru.

THREE PLACES YOU WANT TO GO ON VACATION:
1. New York. Igen.
2. Prag.
3. Amsterdam.

THREE KID’S NAMES:
1. Theodore.
2. Charlie.
3. Eleonora.

THREE THINGS YOU WANT TO DO BEFORE YOU DIE:
1. Se mina barn bli vuxna.
2. Få barnbarn.
3. Tatuera mig igen.

THREE PEOPLE WHO HAVE TO TAKE THIS QUIZ NOW OR DIE PAINFULLY:
1. Caroline.
2. Jennie.
3. Chris.

En grillad kyckling senare

2012-01-27T17:44:00.001+01:00

Gissa om vi var busiga nyss, jag och Theo. Vi åt grillad kyckling och revbensspjäll med händerna - i soffan framför teven! Pojken fullkomligt slukade i sig och gnagde på benen som värsta lilla grottpojken. Jag hade laddat upp med skräppåse och massor av hushållspapper men det blev faktiskt inte ens särskilt kladdigt.

Mycket lyckat busmys!

Magsjuka eller inte - jag vet vad jag tror, vad tror ni?

2012-01-27T16:50:00.001+01:00

En mysig pojke i knäet och en mysig film på teven.

I tisdags hämtade jag vad fröknarna på Theos dagis sa var en magsjuk son. Han hade bajsat vattentunt. Inte mycket att bråka om, jag vet reglerna och tycker att de är bra. Hemma 48 timmar efter senaste kräkan eller diarrén. För allas bästa. Alltså var vi hemma onsdag och torsdag trots att Theodore var helt symptomfri hela tiden. Ingen lös mage och normal aptit. Och så fick han gå igen idag.

Döm om min förvåning när de ringer efter bara några timmar och ber oss hämta honom igen. Han har bajsat tre gånger, löst igen. Jaha. Inte mycket att göra, jag hämtade honom igen trots att jag behövde vilan desperat. Han kunde ju trots allt blivit sjuk på riktigt den här gången.

Nu har vi kommit hem efter att ha handlat lite på Konsum. Theodore har slukat en yoghurt, två hallongrottor och saft. Han säger att han inte har ont i magen och inget bajs i sikte ännu. Aptiten är det inget fel på men han ser lite trött ut i ögonen. Jag tror inte att han är magsjuk. Självklart tror jag inte att fröknarna hittar på att han haft diarré, men jag tror däremot att de är lite paranoida när det gäller magsjukor och ögoninfektioner. Jag har förståelse, det har jag, men det är också frustrerande att behöva vara hemma med friska barn.

Hur som helst. Jag tar tillfället i akt och fyller på myskontot. Vi ska inte laga mat i dag, det blir grillad kyckling. Innan jag hämtade Theo hann jag städa köket och plocka lite i vardagsrummet. Jag känner mig nöjd och tillfreds för tillfället och tänker njuta av det. Precis just nu sitter Theodore och leker fint med sin BRIO-järnväg och allt känns faktiskt ganska bra.

Glad fredag önskar mamma och lillpojke Sharp.

Villkorslös kärlek

2012-01-27T12:28:00.000+01:00

Theodore ville inte klä på sig och gå till dagis idag. Jag och mannen mutade med en saga. "I Geos gusiga gäng" tyckte Theo (i Theos mysiga säng alltså), så så blev det. Han låg på min arm och jag läste en liten Pixi-bok på rim medan pappan krånglade på byxor och strumpor. "Ga gässa gej" (jag älskar dig) kom det plötsligt från Theodore, och då var allt jobbigt från gårdagen glömt.

I kväll ska jag och Theo kolla på Petsson och Findus och äta popcorn. Så det så.

Mamma Jekyl och mamma Hyde

2012-01-26T22:22:00.001+01:00

I går kände jag mig som en ganska bra mamma under rådande förutsättningar. Jag var trött och sjuk som vanligt men hade tålamod och motade bort utbrott och tråkiga situationer utan mutor och tomma hot. Det var mysigt och trevligt och jag kände mig stark i min mammaroll. Inget dåligt samvete och inget magont.

I dag känner jag mig som en värdelös mamma. Jag har varit trött och sjuk som vanligt och hade noll tålamod vilket ledde till att jag själv utlöste flera utbrott och tråkiga situationer. Flera gånger gjorde jag saker jag tycker är fel rent uppfostringsmässigt men jag räckte helt enkelt inte till. I dag var 3-4 timmar ensam med min egen snart treåriga son för mycket.

Det var inte som att jag gjorde någonting hemskt eller elakt, och mina tillkortakommanden påverkar inte Theo på längre sikt. Men jag hatar när jag tar fram den där arga mammarösten för snabbt, inte orkar förklara "varför" eller inte har energi nog att göra den där tandborst-fighten tårfri.

Just då vet jag att jag gör fel men jag orkar inte annat. Och så får jag så otroligt dåligt samvete senare, när pojken har somnat och ligger där som den mest perfekta lilla varelsen världen någonsin skådat. Då vill jag bara grina och väcka honom och läsa hundra sagor,förklara hur allt i hela världen fungerar och säga att mamma älskar honom mer än något annat. Men det vet han redan.

Och jag vet att han vet.

Jag vet också att ingen kan vara en bättre mamma åt honom än jag. För jag gör trots allt mitt allra bästa. Det vet jag är alldeles sant.

Giv mig sömn!

2012-01-26T18:48:00.001+01:00

Jädrans vad trött jag har varit i dag. Egentligen hade jag velat sova hela dagen, och jag borde ha tagit tillfället i akt medan mannen var hemma på förmiddagen. I stället gjorde jag frukost, diskade och vek tre korgar ren tvätt. Smart drag, tänker ni säkert, men jag kände mig så stressad över att se den där rena tvätten stå där. Och vad var det för mening att göra fint i köket i går om det skulle stå odiskat i dag? Så det var lika bra att fixa. Jag tänkte faktiskt vila efteråt men vips så var det dags för mannen att gå, och jag och Theodore var ensamma hemma.

I vanliga fall brukar Theodore känna av att jag är trött och inte orkar. Han är lite snällare mot mig och lyder lite snabbare. Nu vet jag inte om han var extra uttråkad eller jag extra trött men han var verkligen överallt hela eftermiddagen. Jag trodde räddningen kom när han ville måla medan jag lagade mat, men han välte ut tre glas målarvatten och sen var jag helt sönderstressad mellan lökhackande, köttfärsbrynande, vattentorkande och en hojtande pojke. Det kändes som att huvudet skulle explodera men på något sätt blev maten klar och äten.

Nu har jag tagit till det sista halmstrået - nappen. Den man bara bara bara får ha på natten när man sover. Och se, nu ligger pojken på en kudde under en filt i soffan och ser på Karlsson på taket. Tyst och stilla. Nöjd och lugn. Och där får han ligga med sin napp till det är dags att gå och sova om en timme. Det är en sån kväll i kväll.

Här är vi lite tidigare i dag. När jag försökte sno till mig lite vila i sängen.

Slappeli slappslapp. Och lax.

2012-01-25T19:47:00.000+01:00

OOTD - svarta harembyxor som svärisarna köpt i Thailand, randig zip-tröja köpt på Tradera för länge länge sedan. Och så ett hårspänne, det gäller ju att blinga till tillvaron lite.

Blixten Mcqueen ilar runt på teveskärmen och en stor bit tigerkaka ligger och vilar i magen tillsammans med lite lax. Det har varit en slapp men mysig dag. Theodore är hemma eftersom han enligt fröknarna på dagis bajsade vattentunt igår precis innan jag hämtade honom. Kom inte tillbaka på 48 timmar, alltså. Jag har inte sett röken av någon lös mage och pojken har ätit precis som vanligt. Faktum är att han var lite trög i magen tidigare idag och fick ett par katrinplommon. Men jag är en lydig förälder och håller pojken hemma.

Vi har handlat från glassbilen. Det var första gången för Theo och han var otroligt imponerad av fenomenet - en hel lastbil full med glass som bara väntade på honom ute på gatan!

Ja och så bakade vi ju en tigerkaka. En god en från ett sådant där komplicerat recept med många steg. Vispa smör och florsocker i minst fem år, separera tre ägg - blanda äggulorna med rivet citronskal, gör en marängsmet, blanda ihop allt, i med mjöl och sånt, dela smeten, häll kakao i den ena och så vidare och så vidare. Men himla god blev den!

Goda kakan. Inte så randig men fin ändå.

Annars har jag egentligen mest läst bok i dag. Senaste i Songs of Ice and Fire-serien av George R. R. Martin - A Dance with Dragons. Jag älskar verkligen den serien (som Game of Thrones baseras på). Men jag har varit lite nyttig också. Jag har diskat tre gånger. Och lagat en ganska god middag. Lax stekt i ugnen med improviserad stiltonoströra, serverad med matvete och lite grönsaker.

Laxmaten. Jag älskar lax.

Den gick hem hos Theo också. Efter lite utbrott och bråk.

Det är stökigt här hemma, men jag försöker strunta i det och gör bara det som står på listan. Då går det låååångsamt framåt men det får ta den tid det tar. Nu är köket ok, det var dagens uppgift. I morgon ska jag plocka upp i vardagsrummet. På fredag ska sängen få nya sängkläder och sovrummet i ordning. På lördag ska tvätten vikas. På tisdag nästa vecka kommer gänget från Agnes städ som ska städa hemma hos oss fyra timmar varannan vecka. Kök, badrum och golv - och så dammtorkning om det hinns med. Det ska bli så himla skönt att få hjälp med grundstädningen, för vi varken hinner eller orkar med att hålla i kapp i hushållet just nu.

Nä nu ska jag mysa lite med Theo innan det är dags för nattning. Förhoppningsvis kan jag låta bli att somna själv i kväll.

Vardagsgott: Svennebananmiddag

2012-01-24T20:04:00.001+01:00

I dag lagade jag en alldeles fantastiskt ordinär rätt som var så himla god! Helt vanlig gulaschsoppa med köttfärs. Inga exklusiva ingredienser, inget avancerat tillagningssätt. Helt vanlig potatis, lök, paprikakrydda, tomatpuré, vitlök och köttfärs. Och så slängde jag i lite morotslantar också för vitaminerna. En klick gräddfil till det.

Gulaschsoppa är sån där mat man klagade över i skolan men som är så himla god nu när man gör den själv. Snabbt, gott och nyttigt. Och very svennebanan.

Listorna - tryggheten i kaoset

2012-01-24T12:38:00.000+01:00

Redan innan jag fick Cushings har jag alltid varit lite rörig på insidan - men samtidigt beroende av ordning och reda. I mitt huvud alltså. På utsidan har mitt liv alltid sett lite rörigt ut. Hemma, på skrivbordet och så vidare. Men i mitt huvud (och i min dator) måste alltid ordning råda - annars stressar jag ihjäl mig. I perioder då livet varit mer rörigt än vanligt eller om jag mått dåligt av en eller annan anledning har jag alltid återvänt till mina kära trotjänare - Listorna. Och nu, med min Cushings-hjärna där allt bara snurrar och surrar som värsta bikupan, behöver jag dem mer än någonsin.

Det är en så rogivande och terapeutisk syssla att sätta sig ned och stapla upp saker jag ska/måste/vill göra. Och så skönt att bara följa listan slaviskt utan att behöva tänka på allt på en gång. Ju sämre jag mår desto mer detaljerade måste listorna vara. Under min panikångestperiod för tio år sedan var jag till och med tvungen att skriva upp saker som "borsta tänderna" och "gör frukost".

Jag är väl nästan där nu. Nästan. Den här gången är utmaningen att inte fylla listorna för mycket. Jag har en tendens att försöka vara alldeles för effektiv - och det är bra i vanliga fall - men nu måste jag vila vila vila och sova så mycket som möjligt. Inte trycka in så mycket nyttiga uppgifter som möjligt under en dag. Eller jo, men nu är nyttiga uppgifter exempelvis "läsa" och "sova". Eller "vad jag vill".

Jahapp, nu ska jag skriva listorna. Det står på dagens lista.

Bebismys och förnedringsteve

2012-01-23T20:44:00.000+01:00

Så var det dags igen. Jag ska sitta framför teven och vara arg och besviken. Handbolls-EM alltså. Vilken fail det har varit från början till slut. När ska laget växa till sig egentligen och få lite rutin? Aja. Jag ska titta i alla fall. Det är ju trots allt handboll och man får vara glad för det lilla.

Gårdagen avlöpte i ett töcken av trötthet. Jag kunde helt enkelt inte vakna till helt och hållet och helst hade jag sovit hela dagen. Jag är så otroligt trött trots att jag försöker sova så mycket jag kan. Problemet är att jag måste få in så många timmars sömn eftersom kvaliteten är så dålig. I natt sov jag till exempel nästan tolv timmar men det var inte nära nog tillräckligt. Jag vaknar hela tiden och sover oroligt och lätt. Det har med stresshormon-nivåerna att göra såklart. För en Cushings-sjuk är de höga även på natten då de vanligtvis ska vara mycket låga. Dålig sömn i kombination med extrem trötthet är inget vidare i längden kan jag lova.

I dag tog jag mig dock i kragen och tog mig utanför dörren. Hela familjen åkte hem till familjen Saline som fick en lillebror till Alexander för fem veckor sedan (i badrummet!). Alexander är Theodores dagiskompis och de två pojkarna lekte finare än vanligt. Det brukar vara lite småslagsmål och bus dem emellan, men de gillar varandra ändå. Jag fick massor av bebisgos och bevisade att jag hade kvar mina skills när jag fick pojken att somna i min famn. Han kunde gott ha följt med mig hem tycker jag.

De är himla fina och trevliga i familjen Saline. Vi måste hälsa på snart igen.

Nä, jag får väl kolla lite på handbollen då. Och dränka bitterheten i chokladglass.

Sjukhusstatus näst sista dagen

2012-01-20T12:20:00.000+01:00

Redan fredag! Hur gick det till egentligen? Förra gången jag var inlagd höll jag på att dö av tristess efter ett dygn, men den här gången känns det som att tiden gått ganska lagom snabbt. I morgon ska jag få åka hem till min familj igen och tillbaka till sjukskrivningsvardagen. Det här är vad jag hunnit med under veckan.

- Samlat otaliga dunkar urin.
- Fått veta att det med hundra procents säkerhet är Cushings jag har.
- Fått veta att problemet med allra största säkerhet sitter i hypofysen.
- Varit med och utbildat blivande läkare genom att berätta om, och visa upp, mina symptom.
- Sett 16 filmer och ett avsnitt av Misfits.
- Stickat ett par tofflor, en fuskpolo och en fingervante.
- Gjort en skiktröntgen.
- Pratat med en trevlig farbror som opererat hypofysen.
- Haft besök av familjen.
- Träffat flera bra läkare och massor av trevliga sköterskor.
- Ätit sjukhusmat.
- Ätit så mycket chips att jag fick ont i käken.
- Sett två handbollsmatcher.

Och snart kommer Sushila hit på besök. Vi ska sticka och skvallra och ha trevligt. Senare kommer familjen hit igen.

Vad som ligger framför mig nu är fortsatt sjukskrivning och lite väntan. En ny magnetröntgen ska göras, med så kallade dynamiska bilder. Låter väldigt Dr House tycker jag. Sedan ska den här kateriseringen (eller vad det nu hette) göras. När de går in genom ljumsken och upp till hypofysen för att kolla runt lite och så. Efter det får jag en kortisolhämmande medicin som ska få mig att må lite bättre inför operationen. Sen blir det operation. Jag har hört att vi har världens bästa neurokirurger här i Göteborg - så det ska nog gå alldeles strålande. Ja, och sen ska jag bli frisk!

Inte illa va?

Sjukhusstickning nummer tre. Fingervante.

Här är man borta några dagar ...

2012-01-19T21:14:00.001+01:00

... och så har den lilla sonen förvandlats till en livsfarlig dinosaurie. Bedårande, men livsfarlig.

Sjukhusstickat nummer två

2012-01-19T12:51:00.000+01:00

Den här kanske man kan ha till nåt.

Axelvärmare/tubsjal stickad i Drops Karisma och Alpaka Fashion från Schachenmayr på Knit Pro-sticka nummer 4.

Lite nytt så här på morgonkvisten

2012-01-19T08:41:00.002+01:00

God morgon allihopa! I natt har jag faktiskt sovit ganska gott och bara vaknat runt ett och fyra för att ta mina mediciner. Jag vaknade till först vid sju och känner mig riktigt utsövd. Klockan är bara halv nio och jag är duschad, borstad, tappad på blod och har till och med lite nyheter att bjuda på.

Experterna kunde inte hitta någonting på magnetröntgenbilderna av hypofysen. Alltså måste en ny serie bilder tas, med tätare skikt. Har jag tur hinner det göras när jag är här. Sedan ska en annan undersökning bokas in, en där de går in med en katerer i ljumsken och för in en slang ända upp till hypofysen, en på varje sida. Där ska de sedan spruta in någonting som ska stimulera till väldigt höga nivåer av det ämne som signalerar till binjurarna att producera kortisol. På så sätt ska man kunna utröna vilken sida den lilla knutan sitter på .Bland annat. Den proceduren blir man också inlagd för, men bara över natten vad det verkar. Förmodligen kan den göras i februari. Så mer väntan alltså. Det känns lite sådär men det är inte mycket att göra åt.

Nu väntar jag på att sköterskan ska komma in och ta lite blodtryck och blodsocker och så. Sen är det frukost och dags för mig att sticka de sista varven på axelvärmaren/tubsjalen. Det är låååångstickat med 320 maskor på varje varv.

Jag och om någon timme eller två borde ronden komma hit och då har jag kanske mer att berätta.

Hörs sen!

På sjukhusfronten knappt något nytt

2012-01-18T20:22:00.002+01:00

Frisk luft i lungorna! I alla fall en liten liten stund.

Nejdå, här har det inte hänt så mycket i dag. Jag har skrotat runt i myskläder, ätit mat och sett på film. Alla X-men är avklarade följda av Van Helsing. Nästa blir antingen Underworld, Transformers eller någon sekt-film.

Läkarna var här för ronden i förmiddags men de enda nyheterna var att röntgenbilderna från i går såg bra ut - och det gör det ju än mer troligt att problemet sitter i hypofysen. De tre experterna skulle ju titta på skallröntgenbilderna i dag så förhoppningsvis får jag vet under ronden i morgon om de hittat något.

Jag tog en liten promenad till Pressbyrån och bunkrade upp med godis till kvällen. Det var skönt med lite frisk luft och som tur är hann jag tillbaka innan regnet kom.

Annars har jag pratat en stund med en man som gjort en liknande operation som jag kanske får göra. Men hans problem var att en tumör växte runt hypofysen så att han producerade för lite kortisol. Det blir man också sjuk av, för kortisolet är livsviktigt. Han lugnade mig i alla fall angående operation och sånt och sa att det var minsann inget att oroa sig över.

Och så kom mina älskade pojkar på besök. De skötte sig utmärkt och många ojade sig över hur söt den lille var. Stolt mamma. Jag saknar dem så himla mycket!

Finbesök i rum 14.

God morgon!

2012-01-18T06:59:00.003+01:00

Klockan sex på morgonen spelar det ingen roll hur gott man sovit. Man ser ut så här i alla fall.

Ny dag nya möjligheter, som en gammal chef brukade uttrycka sig. Jag har sovit bättre i natt här i mitt lyxiga rum. Somnade runt tolv, blev bara väckt två gånger för att få medicin och var uppe och kissade (vätskedrivande medicin till natten - vem kom på det?) tre-fyra gånger. Väcktes igen av ett "god morgon" klockan sex och bestämde att det var lika bra att börja dagen. Här kan jag ju sova och vila lite som jag vill så då känner jag ingen sovpanik. Skönt.

Dagens planer är lite oklara, men snart är det frukost, sen lite medicin och läkarrond antar jag. Och så lite prover. Och så lite lunch och sånt. Sen kommer min familj på besök! Jag längtar efter dem så mycket och det är sån tur att jag har eget rum för då behöver jag inte oroa mig för att Theo stör någon. Slipper tysta och förmana hela tiden. Mys!

Annars tänkte jag mest sticka och se på film som vanligt. Kanske kanske ta en promenad till Pressbyrån. Stickningen går långsamt framåt och filmerna betas av på löpande band. Hittills har det blivit mest superhjältefilmer i form av X-men i olika former, den gamla Sherlock-filmen, Hesher och Contagion. Feelgood och så ...

Det går framåt med axelvärmaren/tubsjalen. Den är väl runt 35 cm lång nu och jag har börjat öka för axlarna.

Helt orelaterat till sjukhus men jäkligt störigt

2012-01-17T19:45:00.001+01:00

Alltså, jag fattar inte grejen med otrevliga människor, Människor som måste störa sig på allt och reagera genom att vara bitchiga surpuppor i alla tänkbara situationer. Att de bara orkar!

Jag tänker på kärringen jag såg och hörde i kön till biljettautomaten i parkeringshuset vid ICA Focus. Hon som uppenbarligen tyckte att min kollega tog lite väl lång tid på sig att betala sin biljett. Hon som uppenbarligen hade väldigt bråttom där på fredagsförmiddagen. Hon som med snipig och otålig röst uppmanade kollegan att bestämma sig någon gång. Så hade jag aldrig gjort. Jag hade väntat på min tur. Hade personen framför mig i kön tagit typ tio minuter på sig hade jag kanske frågat om han behövde hjälp. På ett snällt sätt. För det är så man gör.

Jag tänker också på grinollen som inte var nöjd med den vara han köpt av mig på Tradera och inledde konversationen med sura ord, svordomar och hot om negativt omdöme. Jag svarade givetvis hövligt och erbjöd honom pengarna tillbaka. Som man gör. Han svarade med sitt kontonummer och fler sura ord. Meningen med det är vad? Så hade jag aldrig gjort. Förra veckan skickade jag exempelvis ett mail till en tjej som skickat mig en trasig Tradera-vinst. Jag höll en trevlig ton och slängde givetvis inga hot omkring mig. Resultatet var detsamma - pengarna tillbaka - men jag hoppas att hon hade en trevligare upplevelse än jag hade med grinollen. För trots att jag vet att det är han som äger problemet så påverkar det mig ändå. Det är jag som sitter med en klump i magen för att han är en idiot som inte vet hur man uppför sig.

Det övergår verkligen mitt förstånd att människor inte först prövar att vara trevliga, innan de slår på stora skitskalletrumman och börjar bete sig. Det går ju åt mycket mer energi till att vara sur och grinig än att bete sig som folk. Eller är det bara jag som känner så? Det finns kanske de som älskar att vara bitchiga? Äh, vem försöker jag lura. Jag vet ju att de finns. Idioter.

Men jag tänker inte låta dem vinna. Den här kvällen är mysig. Den här kvällen är mysig. Den här kvällen är mysig. Så. Nu är den det. Handboll och leverpastejmacka nästa!

Kvällsfika. Det är trevligt.

"Det kan kännas som att man kissar ned sig, men det gör man inte"

2012-01-17T15:45:00.000+01:00

Tillbaka från röntgen. Skiktröntgen den här gången. Av buk och bröst. Det var inte alls lika läskigt som magnetröntgen av skallen. Jag åkte in i en typ donut, höll andan lite och åkte ut igen. Några gånger. Sen fick jag kontrastvätska i slangen i armen. Den blev man alldeles varm av. På insidan. Som när man dricker starksprit ni vet, fast varmare och i hela kroppen från hakan till bäckenet. Sköterskan varnade mig innan att det kunde kännas lite konstigt, som om man kissar ned sig. Och så kändes det också så det var tur att jag var förberedd.

Till och från röntgen fick jag åka säng, och det var lika delar lustigt som obekvämt. Det känns ju liksom lite konstigt att bli runtrullad i en säng av en vaktis. Jag kan ju faktiskt gå själv. Men jag kunde inte låta bli att dra lite på smilbanden när jag satt där och vinden svepte genom håret på vägen över gångbron mellan de olika byggnaderna.

En grej som läkaren sa som jag glömde nämna var att när de väl hittat knutan så kommer de göra lite andra grejer innan operationen. Bland annat ge en medicin som ska sänka kortisolproduktionen, för de vill tydligen att den ska vara låg inför operationen, och det kan jag ju förstå. Det låter bra i alla fall. Då kanske jag mår lite bättre redan innan de tar bort knutan. Hoppas.

Nästa punkt på schemat är middag. det vankas fiskbullar och jag är så sjuuukt hungrig efter att ha fastat sedan halv tio, hehe. Jag tror faktiskt att jag ska gå ned till kafeterian och bunkra upp med lite frukt och så.

Hörs sen!

Kontrastvätskan luktar lakrits och det är ju bra. Men efter en liter vill man kräkas ändå.

2012-01-17T13:43:00.000+01:00

Till slut kom frukosten. Jag lovar att den var borta på fem minuter.

Puh! Jag har varit utan uppkoppling i några timmar och jag vill bara säga tack gode gud att den är tillbaka. Jag vill aldrig använda Internet så mycket som när jag inte har tillgång till det.

Natten var ganska orolig och sömnen rätt dålig. Jag vaknade och vaknade och hade svårt att komma till ro. Och så var jag hungrig som en varg och räknade timmarna till frukosten skulle serveras. Det brukar ju vara runt sju-åtta sådär. Vid nio hade jag fortfarande inte sett röken av någon mat och då hade jag ju i min värld väntat i typ ett halvt dygn! Och minsann, min frukost hade fallit mellan stolarna eftersom jag låg i ett provisoriskt rum. Samma sak hände på Östra.

Hur som helst har jag inga bad feelings för frukost fick jag till slut. Och det var kanske tur att jag fick den så sent eftersom jag tydligen ska på röntgen klockan två och måste dricka en kontrastvätska med "lakritssmak" och alltså inte fick äta någon lunch. Förhoppningsvis har de sparat min mat till efter röntgen, annars måste jag nog gå ned till kafeterian om jag inte ska svälta ihjäl.

Jag tror att det är njurarna jag ska röntga den här gången. Liksom för säkerhets skull. Eller så är det hypofysen igen men det tror jag inte för då drack jag inte kontrastvätskan utan fick den i blodet.

Nåväl. Nu till några himla bra saker! Jag har äntligen fått ett eget rum, Ja, ett eget" Där bara jag ligger. Stort och ljust med garderober, eget stort badrum med dusch och teve. Tjoho, det känns som att bo på hotell nästan. Och så betyder det ju att jag utan tvekan kan se på Sveriges matcher i handbolls-EM. Lycka! Nästa match är i kväll klockan åtta.

Mitt lyxiga rum!

Jag har även fått träffa läkaren igen, och en annan läkare som gick ronden. De försäkrade mig båda än en gång om att de ska göra mig bra igen. Det är så jäkla gött att höra!

Kvällsrapportering från Sahlgrenska

2012-01-16T22:19:00.002+01:00

Kvällsfikat är serverat!

Så, då har jag alltså varit här i... nio timmar nu. Jag har ätit middag (potatisbullar) och kvällsfika (leverpastejmacka), sett två filmer och stickat ett par tofflor. Och blivit tappad på blod såklart. Tre gånger. Nästa prov tas klockan tolv, sen klockan fyra. Sen klockan åtta på morgonen.

Jag trivs fortfarande ganska bra här. Man frågar mig hur jag mår och vad jag vill äta. Det känns lite som att vara på någon retreat. Hehe.

Jag saknar mina pojkar så himla mycket och har redan pratat med dem två gånger. Första gången berättade Theodore att han minsann var en sjörövarkapten med ett eget sjörövarskepp (soffan). Andra gången sade han bara godnatt. En av gångerna sa han att han älskar mig och att doktorn ska titta varför jag är sjuk. Då var jag tvungen att grina lite.

Jaha. Nu ska jag sticka vidare på någon slags tubsjal/axelvärmare och se på X-men Origins - Wolverine. Tänkte försöka hålla mig vaken till nästa provtagning om två timmar.

Det var ingen som gissade på vad det här skulle bli ....

Men det blev i alla fall ett par sådan här. Ganska fula men jättevarma.

Sahlgrenska-Östra 100-0

2012-01-16T16:03:00.000+01:00

Hej svejs allihopa! Nu sitter jag inne på mitt provisoriska rum och slappar. Precis som när jag var inne på Östra är det fullbelagt och jag har fått en tillfällig inkvartering. Men där slutar alla likheter med Östra.

I stället för att ligga i en säng ute i allrummet har jag fått ett alldeles eget behandlingsrum där jag kan hålla till för mig själv tills det blir en säng ledig i rummet jag tilldelats. Här finns visserligen ingen teve men väl ett skrivbord och en kontorsstol där jag kan sitta och hacka på tangenterna utan att få minsta ont i ryggen. Dessutom har jag inga rumskamrater. Det är tyst och lugnt och skönt.

Här på Sahlgrenska har jag fått en sån där liten platslang in i armen, så att de slipper sticka mig på nytt varje gång ett prov ska tas. Var fjärde timme. Så gjorde de inte på Östra och strax såg jag ut som värsta sortens heroinjunkie.

Här på Östra har jag dessutom fått en egen kissdunk så att jag slipper säga till en sköterska varje gång jag vill kissa - och varje gång jag vill lämna in resultatet. Heja Sahlgrenska! När jag får komma till mitt rum kommer jag till och med ha egen toalett (tillsammans med rumskamraten). Vilken lyx! Så var det inte på Östra.

Och inget ont om personalen på Östra, de var fina och omtänksamma efter förutsättningarna, men här känner jag mig verkligen välkommen och omhändertagen. Jag har redan fått träffa en läkare som förklarat mer på tio minuter än någon läkare lyckats göra sedan allt det här började. På Östra fick jag knappt träffa en läkare alls.

Så, till det viktiga nu då, vad är nytt? Vad gör jag här och vad är det som pågår egentligen?

Jag har fått många nya insikter och lugnande besked. Till att börja med var det en befrielse att höra en läkare säga att det utan tvekan är Cushings jag har. De tror också fortfarande att det är i hypofysen problemet sitter, trots att de inte kunde se något på magnetröntgenbilderna. Tre olika experter från tre olika områden ska titta på mina bilder igen på onsdag. Förhoppningsvis ser de någon avvikelse, annars kan det hända att jag behöver göra en ny röntgen med tätare skikt. Det är tydligen väldigt svårt att se de här knutorna (som de kallade dem - mycket bättre än "tumörer") eftersom de ofta är väldigt små.

Läkaren bekräftade också alla mina symptom och sa till och med att det är omöjligt att gå ned i vikt om man har Cushings. Gissa om det var skönt att höra!

Men det bästa av allt: Två gånger sa hon att nu ska vi göra de här undersökningarna så att vi kan veta hur vi ska behandla dig. Så att vi kan få dig tillbaka precis som du var innan. Jag ville bara grina av lättnad när jag hörde det.

Så. Här sitter jag nu. Väldigt glad och nöjd under omständigheterna. Om sådär en fyrtio minuter börjar de servera middagen och jag räknar ned minuterna! Jag har bara hunnit få i mig två ägg och en kopp kaffe på hela dagen.

Stay tuned för matuppdateringen!

Så var det dags för nästa inskrivning. Sahlgrenska sjukhuset nästa!

2012-01-16T11:11:00.000+01:00

Urk. Jag har haft några tuffa dagar nu under helgen. Fredagen sov jag bort till stora delar och resten av helgen var jag aptrött och lämnade inte lägenheten alls. Jag har känt mig extra stressad den senaste tiden och det är det som gör mig trött. Minsta lilla extra press eller stress (fysiskt eller psykiskt) och jag blir helt utmattat på en gång. Jag tror att det har att göra med den här sjukhusvistelsen jag har framför mig. Att jag ska vara borta så länge från min familj. Att jag inte vet vad den ska leda till. Om jag kommer att få några svar och vad de kommer att vara. Jag oroar mig över att jag ska glömma saker. En massa onödig oro.

Men det var såklart inte bara värdelöst i helgen. Jag har haft mysigt med min familj, Sushila kom på besök på lördagskvällen och i går drog ju handbolls-EM i gång!

Och nu är det alltså snart dags för inskrivning igen. På Sahlgrenska den här gången. Krinologiavdelningen. Där ska de alltså, vad jag förstår, göra samma slags undersökning som förra gången - men med dubbelt så hög dos under dubbelt så lång tid. Kortison-tabletter, blodprov var fjärde timme och urinsamling med andra ord.

Se fram emot frekventa uppdateringar från livet på avdelning 132!

Mästerkonditorn Theodore

2012-01-12T19:55:00.002+01:00

2011 - ett skitår. Eller?

2012-01-12T15:13:00.001+01:00

Jag har inte velat göra någon årskrönika över 2011. Ingen listning över bra och dåliga saker som hänt. För faktum är att det har känts som att 2011 var ett riktigt skitår för mig. Jag har mått dåligt och varit sjuk mest hela tiden och bara väntat på provsvar och läkartider i all oändlighet. Eller? Jag sitter och tittar igenom bilderna från året som gick, och allt är faktiskt inte alls värdelöst och dåligt. Det finns en hel del fina minnen också.

I januari var Theodore så här bedårande. Till exempel.

Han fick ett par tigertofflor som vi har tappat bort nu.

Jag färgade håret rött.

Vi var ganska många gånger på Världskulturmuseet. Där trivs vi bra.

Theodore hittade ett fint armband som han hade på sig dygnet runt i flera månader.

Vi lekte i lekparker.

Fikade massor.

... och lekte lite mer.

2011 var året då jag började dricka kaffe.

Jag stickade den här fina koftan åt Lova.

Och de hör fina vantarna åt Jenny.

Theodore firade sin tvåårsdag hemma hos morfar och tant Jeanette.

Han hade en så himla snygg keps som vi har tappat bort nu.

Han fick sin älskade älskade cykel.

Vi var på utflykter i skogen.

Och kastade sten i Säveån.

Finaste Jenny och finaste Marie kom och hälsade på.

Jag och Susanne startade upp Hjärtekatten.

Jag stickade den här fina koftan åt Stella.

Vi var på ett fint bröllop i juni.

Vi fick ihop jättemånga Hjärtekatter och fick vara med i Hemmets journal.

500 Hjärtekatter lämnades till barnhjärtavdelningen på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus en fin dag i juni.
Foto: Jennie Smith

Theodore hittade en köttslägga och slog sönder vår spishäll. Tur för oss som ändå ville ha en induktionshäll.

Vi åkte båt.

Jag bytte jobb!

Och vi cyklade massor.

Vi var på Liseberg flera gånger, och Theodore är en riktig liten karusellgalning.

Vi åkte till Danmark med mormor, morbror och kusinerna.

Vi semestrade hos morfar.

Jag och mannen åkte till Helsingfors alldeles själva...

... och gjorde vuxna saker.

Men allra oftast var det familjeutflykter som gällde. Som den här till Borås djurpark.

Jag var med och anordnade Gamlestadsgalej.

Och stickade en fin sjal åt Annagreta.

... och låååånga sockor åt Jennie.

Brorsorna hittade verkligen varandra under året och är varandras favoriter.

Och så blev det jul och vi fick hänga med hela våra familjer! En toppenjul, trots allt.

Det är så här det ska se ut när man målar med fingerfärg

2012-01-12T12:49:00.000+01:00

Bloggmammefika och sjukhusstress

2012-01-11T18:54:00.000+01:00

I dag åkte jag in till stan och fikade med Caroline - mamma till Leia, Stella, lilla bebisen i magen och bloggen Det ljuva livet. Vi pratade, handlade lite och hade så trevligt så. Jag fick en fin present också!

Annars är allt som vanligt. Jag dricker latte, slösurfar, kollar på Pippi på de sju haven med Theo och stickar. Äter gulaschsoppa och fyndar på Tradera.

Jag känner mig lite extra stressad just nu, men kan inte komma på riktigt varför. En massa småsaker hopar sig och blir stora stressmoln. Jag tror att det har att göra med sjukhusvistelsen nästa vecka. Jag oroar mig över att glömma saker jag måste packa. Jag måste köpa tandborste och tandkräm. Välja ut filmer att ladda datorn med. Inte glömma mobilladdaren. Packa stickningar och en lista över mina mediciner. Skriva upp alla mina tusen frågor. Hinna skicka i väg saker jag sålt på Tradera. Komma i håg hur jobbigt det är att sälja saker på Tradera till nästa gång jag får för mig att göra det igen.

När jag nattat pojken ska jag äta en semla och kolla på del två av dokumentärserien Hårdrockens historia. Så jäkla pepp på det va!

En bra mamma, sen en trött Therese

2012-01-10T20:34:00.002+01:00

Eget säte på spårvagnen, då sitter man som ett tänt ljus hela vägen.

I dag har jag varit en bra mamma. Mannen har ledigvecka vilket innebär att Theodore inte går på dagis på tisdagar och torsdagar. I dag jobbade dock pappan i alla fall så jag och Theodore hade en heldag tillsammans igen. Jag ville slå på stora mystrumman så vi styrde kosan mot Bergakungen och Theodores första biofilm! Han var jätteduktig hela vägen och satt som ett tänt ljus på spårvagnen och väntade tålmodigt de 35 minuterna innan filmen skulle börja.

Han fick själv välja vad vi skulle se, och det blev Pettson och Findus - Glömligheter. Som vi sett en miljon gånger hemma. Men det var den han ville se så då blev det den vi såg. Med popcorn och äppel-Mer. Pojken var mycket nöjd men tyckte att ljudet var lite väl högt. Vi har alltid rätt låg volym här hemma.

Med popcornlådan i ett stadigt grepp.

Efter bion åt vi hamburgare innan vi åkte hem. Efter fyra timmar ute på stan var vi båda ganska trötta så vi tog fram vattenfärgerna och hade en liten målarstund medan vi sjöng med till låtarna på Theodores egen Spotify-lista. Givna hitlåtar som Hajarna, Vipp på rumpan-affären, Ketchup ska prutta och Tänk om jag hade en liten, liten apa.

När pappan kom hem vid halv fem var jag slut som mamma och människa och var tvungen att sova i två timmar. Sedan dess har jag ätit köttfärssås och försökt piggna till. I morgon ska jag träffa fina Caroline för lunch och tjatter. Sedan ska jag ta några utflyktsfria dagar.

Ull från några får och en och annan alpaka

2012-01-09T20:44:00.000+01:00

Tji fick vi i morse när Theodore skulle lämnas på dagis. Det var ju studiedag vilket vi hade glömt helt och hållet. Tur att mannen har ledigvecka.

Vi tog tillfället i akt och gjorde det till en familjemysdag. Först lekte man och pojke i lekparken medan jag duschade och gjorde mig i ordning. Sedan åkte vi in till stan där första stoppet var Strikk. jag köpte fem nystan Drops Karisma, två nystan Drops Alpaka och ett nystan Alpaka Fashion. De ska följa med till sjukhuset nästa vecka tillsammans med lite annat garn och är tänkta att bli två tubsjalar, ett par raggsockor, en basker, ett par fingervantar och ett par småsockor. Det gäller att bunkra upp.

Sedan fikade vi på Magasin 11, åt lite på Donken och åkte hem. Här hemma har vi sett på Pippi och haft supermysig sångstund med alla Theodores favoriter. Som Hajarna, Ketchup ska prutta, Bockarna Bruse och Tänk om jag hade en liten, liten apa.

Nu på kvällskvisten när Theodore sover fortsätter vi aptemat och ser på Rise of the Planet of the Apes. Mys var ordet.

En tröttdag

2012-01-08T17:25:00.000+01:00

Våfflor till mellis är passar bra på en söndag. Särskilt med farmors hemkokta körsbärssylt.

Snaaaark! Jag är så vidrigt trött i dag. Fredagens heldag ensam med Theo och gårdagens utflykt till Olskroken kryddat med en natt av usel sömn har nästan tömt mina energilager helt och hållet. Hela dagen har jag gått omkring och försökt piggna till men det händer liksom inget. Jag är trött och seg och allt jag gör går i slow motion. Kroppen väger flera ton och bara att resa mig ur soffan är en nästan övermäktig utmaning. Minsta lilla motgång - som en borttappad säkerhetsnål - och tårarna är nära. På riktigt. Jag är på riktigt så trött att jag kan börja gråta över en borttappad säkerhetsnål.

Just nu har jag dock precis haft en liten andningspaus. Man och son var på ICA Supermarket i Olskroken för att hämta min plånbok som jag glömde där i går. Handlaren var så himla snäll och ringde upp mig i går kväll för att berätta att han hittat den. Jag visste inte ens att den var borta. Och mannen var ännu snällare som tog med sig pojken och hämtade plånboken åt mig. Han är verkligen bäst.

Min andningspaus tog jag till vara på genom att slösurfa. Eh. Dumt. Jag borde kanske sovit i stället, men det gör mig så groggy och konstig att sova på dagarna. Jag kommer liksom aldrig tillbaka till de levande utan går omkring som en zombie till det är dags att sova igen.

Nu sitter jag i soffan och ser på Pippi på de sju haven tillsammans med Theodore och stickar på ett par små svarta vantar åt honom. I köket ordnas med middag. Jo, jag inser att jag har det oförskämt bra.

Det är ni som är bäst!

2012-01-07T11:57:00.004+01:00

Jäklar vad fina ni är allihopa! Jag känner mig så lyckligt lottad som har så mycket omtänksamma och snälla människor omkring mig. Jag hoppas att ni förstår att ni betyder så himla mycket för mig. Finingar!

Jag är jag och det är ok

2012-01-07T01:34:00.000+01:00

Det här med att surfa runt på olika tjockisboggar har verkligen gjort ett intryck hos mig. De senaste dagarna har jag funderat mycket på det här med att acceptera sig själv. Hur fånigt det egentligen är att gå och avsky sig själv hela dagarna hela livet. Som jag gjort så länge jag kan minnas. Hur onödigt det egentligen är att gå och intala sig själv hur värdelös man är hela dagarna hela livet. Som jag gjort så länge jag kan minnas.

Sanningen är att det är lättare sagt än gjort att acceptera sig själv om man är en självmobbare av naturen. Det är ingenting man bara kan bestämma sig för att göra. Rösterna i huvudet lyder inte så lätt. Det går inte att bara säga att "jag duger som jag är" och så är det så. Man måste vänta på rätt tillfälle. När de elaka rösterna är svagare av någon anledning. När förnuftet har en chans att vinna.

Nu har det tillfället kommit för mig, och jag antar att det är allt det här med sjukdomen som är anledningen. Plötsligt känner jag mig så less på självhatet. Plötsligt orkar jag inte lyssna på den där elaka rösten (min egen givetvis) som maler på om hur ful och värdelös jag är. Äcklig och karaktärslös. Plötsligt vill jag ge mig själv ett break. Plötsligt känner jag att jag är värd det. Att jag är värd att vara lycklig. Att jag är värd någonting över huvud taget.

Vilken lättnad det är!

Jag är på inget sätt perfekt. Jag kommer nog aldrig älska mig själv. Men jag är ok. Och jag accepterar mig själv. Jag kommer förmodligen inte alltid känna så här men jag ska kämpa för att försöka se det positiva i stället för det negativa. försöka att inte älta mina nederlag utan fokusera på det jag lyckas med.

Jag må vara tjock. Men så är det.
Jag må vara sjuk och det syns. Men så är det.
Jag må vara lat och bekväm. Men så är det.

För jag är snäll också. Och omtänksam. Och en bra mamma. Och en ok fru. Jag ställer utan minsta tvekan upp för de jag tycker om. Sätter oftast andra före mig själv. Jag är duktig på mitt jobb och har hög arbetsmoral. Jag är kreativ. Jag gör mitt bästa.

Och när jag inte är sjuk har jag väldigt fina händer. Fötter också. Fina blå ögon och ett snett leende. Benen är rätt ok. Näsan är söt och som frisk har jag fina kindben. Jag hade en tjockiskropp med kurvor på de rätta ställena och jag jag önskar den tillbaka. Får jag det lovar jag att uppskatta den mer.

Det här året tänker jag lära mig att vara snäll mot mig själv. Ge mig själv ett break. Sänka kraven på mig själv och uppmärksamma det jag gör bra i stället för mina misslyckanden. Sluta ljuga för mig själv. Jag ska bli lyckligare och mer tillfreds. Ska jag ha min skjukdom att tacka för det?

Så här är det. Precis så här. Osminkat och ofixat. Trött och svullet.
Så här ser jag ut när jag är sjuk. Jag behöver inte tycka om det. Inte alls.
Men det är så här det är och det är ok.

Jag gjorde det!

2012-01-06T21:39:00.002+01:00

Vad blir det till lunch om man får välja precis vad man vill? Fiskbullar såklart!

Pojken sover gott i min säng. Jag gjorde det! Jag klarade att ha pojken alldeles själv en hel dag. Från morgon till kväll. Utan att ringa hem pappan från jobbet. Jag var helt slut ibland, hade sprängande huvudvärk nästan hela dagen, tappade tålamodet några gånger och slumrade till lite i soffan en gång. Dessutom ser lägenheten ut som ett bombnedslag. Men jag gjorde det!

Och jag gjorde det rätt bra också under förutsättningarna. Pojken har duschat och fått håret tvättat och borstat. Vi har lyssnat på hårdrocksmusik och dansat i köket. Vi har pysslat med pussel och lekt affär. Sett på Pippi och Alvin & gänget. Varit i affären och köpt mjölk. Fikat på bulle, ätit fiskbullar och gosat massor.

Jag tror att pojken har haft en fin dag trots att mamman ofta fick säga att hon inte orkade. Det var ändå han och jag hela tiden. Jag var där och inte borta. Jag tog hand om allt som behövde göras. Jag bytte alla blöjor, tvättade håret och såg till att han åt bra. Jag lekte lekar, till och med lite busiga. Allt det där som jag inte alltid orkar. Som mannen får göra nu.

Det gör ont i mig att se att Theodore blir mer pappig - han som alltid varit mammas pojke - samtidigt som det gör mig glad att se att han uppskattar sin pappa mer såklart. Men jag kan inte låta bli att tänka att det beror på att jag inte orkar lika mycket längre. Att jag inte är lika närvarande. Eller så beror det inte på det alls. Kanske är det bara pappans tur nu. Jag hoppas att det är så. Annars är tanken på att vara borta från familjen i en hel vecka ännu jobbigare.

Jag ska inte sticka under stol med att jag hoppas att det dröjer ett tag innan jag måste ta hand om pojken en hel dag själv igen. Men jag gjorde det! Och jag är nöjd.

"Antingen så tvättar jag öronen, eller så tvättar jag öronen inte"

2012-01-06T16:34:00.000+01:00

Pippi på rymmen på tv, en trött pojke med napp i soffan, svart liten stickning i händerna. Tusen hammare innanför pannbenet.

Idag är Theodore och jag ensamma hemma hela dagen från morgon till kväll. Vi har pusslat, sett på film, handlat på Konsum, dansat i köket, lyssnat på hårdrock, ätit fiskbullar och kramats. Nu är klockan halv fem och vi är ungefär lika utmattade båda två. Theodore har slutat sova middag och då blir han lagom mosig vid den här tiden - och så somnar han gott på kvällen. Jag är alltid trött så...

Jag har börjat komma till freds med mitt korta hår nu tror jag. Det är oerhört praktiskt! Dessutom mycket snyggare sedan jag färgade det brunt. Och sedan Sushila klippte till det lite.

Jag har också börjat förbereda mig lite inför sjukhusvistelsen genom att fundera på hur jag ska underhålla mig själv. Serier ska med (jag har sparat Once upon a time för ändamålet), böcker (senaste boken i Game of Thrones-serien), stickningar (oklart vilka - jag måste köpa nytt garn) och kanske någon film (tips på bra?)

Nä nu ska jag gosa lite med Theodore. Och ta dagens femte och sjätte alvedon.

Inskrivning på Sahlgrenska den 16 januari

2012-01-04T12:14:00.001+01:00

Så, då var det klart .Jag kommer att bli inskriven på endokrina avdelningen på Sahlgrenska den sextonde januari. Där kommer de att göra i princip samma prover som sist jag var inlagd men under längre tid och med högre doser. Jag kommer alltså att vara inlagd hela veckan, från måndag till lördag minst. Eventuellt kommer en bukröntken att göras också och då kanske jag får stanna till veckan efter. Det får vi se.

Se fram emot livetwittring igen då!

Var hittar alla tjockisar sina fina klänningar?

2012-01-04T12:09:00.003+01:00

Nu har jag i flera dagar surfat runt på olika bloggar som drivs av tjocka, glada och snygga kvinnor. Jag är trött på att känna mig ful och värdelös för att jag är tjock och sjuk. Det räcker med självhat för tillfället. Jag orkar inte mer av det. Sjukdomen kan jag ju inte rå på just nu, och alltså kommer jag vara tjock och ful ett tag till. Lika bra att acceptera det. För det är ju som Florence säger: "It's hard to dance with a devil on your back". Dags att skaka av honom.

Jag tittar på bilderna av de här kvinnorna och tycker att de är så jäkla piffiga och snygga. Ta min finaste Annagreta till exempel. Rund om magen och jävligt läcker! Varför kan jag inte se mig själv på det viset? Varför gräver jag ned mig i en djup grop och viskar elakheter till mig själv? Varför känner jag att det inte är någon idé att anstränga mig för att jag ändå är så ful ändå? (Som att försöka sminka upp en gris. Det är fortfarande en gris, liksom.) Fan vad taskigt det hade varit att säga så om någon annan. Varför tycker jag att det är ok att säga så om mig själv?

Det är det ju inte, och jag är less på att vara min egen värsta kritiker. Nog!

Så nu ska jag fortsätta att spana på de här tjocka, glada och vackra kvinnorna, för de inspirerar mig till bättre tankar. Jag ska också bli brunett igen - för det är faktiskt den hårfärg som är mest jag. Som jag trivs bäst i och som jag faktiskt tror är snyggast på mig. Och så ska jag börja sträcka lite på ryggen. Och orka sminka mig lite ibland. Det är värt det.

Och så undrar jag en grej. Alla ni snygga tjockisar där ute, var hittar ni alla era skitsnygga klänningar? Det är ju trots allt det mest smickrande plagget, åtminstone på mig, men jag hittar aldrig några fina som passar. Det är så läskigt att beställa på nätet, särskilt utomlands i från, när man inte vet hur det funkar med storlekar och så vidare. När jag blir lite friskare och gått ned åtminstone det som sjukdomen gjort att jag gått upp (en 20-25 kilo kanske) ska jag boka upp min bästa Sushila i typ ett halvår och låta henne sy upp fina klänningar, kjolar, blusar och riktigt snyggt sittande jeans på löpande band. Men till dess måste jag ju kunna klä mig någorlunda piffigt.

Är det någon som har några tips? Vi snackar alltså storlek 50-52 minst.

Håret - denna eviga följetång

2012-01-03T23:19:00.001+01:00

Just nu saknar jag mitt långa hår. Att kunna göra knutar och snedtofsar. Men jag gjorde det som var tvunget när jag klippte det kort. Det var helt enkelt för läskigt att se så mycket hår falla av varje dag, och det började se lite sorgligt ut.

Nu gör jag det bästa av situationen och låter Sushila sätta saxen i frippan i morgon. Förhoppningsvis blir det lite snyggare när det blir lite mer uppklippt.

Ska jag förresten bli brunett igen? Känns inte rött väldigt 2011? Är det inte dags att ta fram den mörkbruna färgbyttan igen? Vad tror ni?

När man ringer Kontaktpunkten kan det gå fort

2012-01-03T16:04:00.001+01:00

Det vill till att man orkar engagera sig om man vill få saker att hända. Lite tråkigt såklart att den som inte vill/orkar vara tjatig får vänta längre på sin vård än oss andra, men det är lite skönt att känna att man kan göra någonting - att någon lyssnar när man säger att man mår dåligt.

Förra gången jag ringde till Kontaktpunkten blev jag ju inlagd på Östra för utredning, snabbt som attan. Nu när jag ringde idag igen för att höra hur det går med min remiss blev det tal om inläggning på Sahlgrenska i stället. Jag pratade först med en ... sköterksa tror jag ... som ringde upp avdelningen (132, Endokrin) och frågade om mig. Hon tog mitt nummer och meddelade att de skulle meddela mig någon gång i veckan. En liten stund senare ringde en läkare upp och sa att han skulle tala med sin överläkare imorgon men att vi preliminärt kan tala om en inläggning den sextonde januari. Han ska höra av sig igen i morgon.

Det rör på sig!

Så hjärtskärande

2012-01-02T19:16:00.001+01:00

Det krossar verkligen mitt hjärta att ha världens finaste son som kan så mycket och vet så mycket - men vara alldeles för utmattad för att orka ta till vara på honom. Han är så gosig och duktig och bra och jag vill ge honom så mycket kärlek och uppmuntran och engagemang men jag orkar inte. Det finns inte nog av mig och jag är så less!

Idag tröttnade jag på att få darrande muskler efter tio minuters disk. Att bli andfådd av att gå från soffan till toaletten. Att inte kunna böja mig ned till golvet och plocka upp saker. Så jag packade badkläder och gick till simhallen. Där simmade jag långsamt i trettio minuter och cyklade hem. Det kändes så otroligt skönt i vattnet. Det enda stället där jag fortfarande kan känna mig lite normal. Inte lika tung och otymplig.

Tyvärr betydde trettio minuters simning att jag var helt utmattad med huvudvärk resten av dagen. Jag kunde inte göra någonting. Inte ens leka med Theo. Inte ens äta middag.

Både fysisk och psykisk ansträngning gör att kortisolhalterna höjs i kroppen. Är det ens värt att försöka? Jag kanske bara ska lägga mig i sängen och vänta. Medan jag blir tjockare och tjockare och svagare och svagare. Tills jag snart inte kan ta mig upp längre.

Det känns så jäkla värdelöst just nu.

World of Warcraft nästa!

2012-01-01T22:46:00.000+01:00

Jag kikar ut ut mitt vinter-ide

2011-12-31T09:01:00.000+01:00

Min kropp tyckte att jag behövde en liten julpaus och gav mig en förkylning. Ingen jättefarlig förkylning men i kombination med den gamla vanliga sjukdomen däckade den mig totalt i några dagar. Men nu mår jag äntligen bättre!

Nu har svärisarna och storebror Edward åkt hem och det är tomt här hemma. Men Theodore gör sitt bästa för att hålla låda som vanligt.

Annars har det varit en mycket trevlig jul och ikväll blir det nyårsmys här hemma bara vi tre.

Julen var fin hos familjen Sharp

2011-12-25T16:00:00.001+01:00

Mina för'ldrar, pappas sambo och min bror med tillhörande barn kom på besök för att fira med oss. Det blev riktigt fint med mycket mat, tomte och en stoooor julklappshög under granen. Och jag fick ett Knit Pro-kit av min snälle man!

Morgonklappen innehöll en radiostyrd bil.

Det var mäkta populärt-

Vid maten hade barnen ett eget litet barnbord - men det såg mest ut så här hela tiden. Ingen matro på julafton inte!

På kvällen kom tomten. Synd att farfar-morfar var ute och köpte mjölk precis just då.

När alla klappar var öppnade var det två små kusiner som plötsligt var mycket mycket trötta.

Candle flame-sockor

2011-12-23T16:00:00.000+01:00

Ett par sockor stickade i det populära candle flame-mönstret (sockmönstret finns som Ravelry download här). Garnet är Admiral från Schoppel-Wolle och stickorna är nummer 2,5 och 3.

Pysselfamiljen hälsar

2011-12-22T13:25:00.001+01:00

Theodore har pysslat en tomte och en tomtenisse på dagis.

Jag stickar vidare på den röda baskern.

Lilla seglar-setet

2011-12-22T12:53:00.000+01:00

Liten fransman eller bedårande seglarbebis? En liten krake kommer att bli sötaste lill-randen i stan med den här outfiten.

Allt är stickat i Rauma finullgarn förutom tofsen som är gjord av Karisma frånn Garnstudio. Mössmönster (Ravelry-länk), vantmönster och sockmönster (Ravelry-länk).

Färgsprakande brandgula spetssockor

2011-12-22T12:00:00.000+01:00

Stickade i tvåtrådigt ullgarn från Kampes med stickor nummer 3 utifrån det här mönstret.

Skitbesked eftersom jag hatar att vänta

2011-12-21T16:12:00.001+01:00

Nehej, läkaren hittade inga avvikelser i hypofysen. Det kan ju tyckas vara goda nyheter att jag inte har en tumör i hjärnområdet. Och det är det väl antar jag. I det långa loppet är det kanske bättre att ha en tumör någon annan stans i kroppen. Kanske mer lättopererat? Men jag är fortfarande deppig över nyheten. Jag ville veta nu vad som är fel. Jag ville få en tid för operation nu. Jag hatar att vänta och inte veta. Att vänta och bli tjockare och tröttare och tunnhårigare. Jag vill att det ska hända någonting nu!

Och på tal om hår så har jag klippt mig kort. Det var dags för det nu när jag tappat sådär en tredjedel av svallet. Det började se lite sorgligt ut, och så är det läskigt att se de stora hårtussarna i duschen, så jag tog det drastiska beslutet att klippa page. I axellängd var det tänkt men när jag kom från frisören räckte håret bara ned till käkkanten (om jag hade haft en längre). Hon klippte det visst fem-sex centimeter för kort och jag känner mig som en femåring. Men fem centimeter växer ut på några månader - och då kanske jag har roligare nyheter att berätta. Vi gräver ned oss under en sten så länge. Godnatt.

Socks of many colors

2011-12-21T07:00:00.000+01:00

Restgarnssockor stickade av diverse små garnbollar jag hade liggandes i garngömmorna. Stickor nummer 4.

Second hand-fynd!

2011-12-20T14:43:00.001+01:00

Idag åkte jag till Holmens marknad efter att jag lämnat Theodore på dagis. Där fyndade jag de här sakerna. En fin tavla målad av en farbror 1955, en bok om Henrik den åttonde, en påse knappar, skumpussel att blocka stickningar på och duken alltsammans ligger på. Och en annan duk som visst hade ett brännmärke jag inte såg innan, så den fick tyvärr slängas. Allt till det nätta priset av 202 kronor. Bra tycker jag.

Hjärtliga New York-sockorna

2011-12-20T12:00:00.000+01:00

De här fulsnygga sockorna är stickade till största delen av ett lyxigt och underbart garn som jag köpte i New York förra hösten. Cascade Yarns Eco +. Jag hade lite kvar efter att ha stickat den här (Ravelry-länk), och tillsammans med lite andra restgarner räckte det till ett par hittepåsockor. Stickade nedifrån och upp på stickor nummer 4.

Kycklingmössan

2011-12-20T07:00:00.000+01:00

Theodores favoritfärg är gul, så det är väl klart att han ska ha en gul mössa i vinter!

Stickad efter det här mönstret i det kycklinggula ullgarnet Juvel från Schachenmayr. Stickor nummer fyra.

Hantverksmaraton

2011-12-19T21:38:00.000+01:00

Jag har stickat så himla mycket den senaste tiden, men jag har inte orkat fota och fixa. Nu har det blivit ändring på det och därför kommer framöver lite redovisningar som jag har skrivit och tidsinställt för publicering.

Först ut är ett par helt vanliga grå sockor stickade nedifrån och upp utifrån eget huvud. Jag tror att det är ett tvåtrådigt ullgarn från Kampes. Stickor nummer 4.

Världens finaste

2011-12-19T21:18:00.000+01:00

Jag har ju skrivit tidigare om att jag är så tacksam över att ha fina människor omkring mig (nära och långt bort) som visar sin omtanke nu när mitt liv för tillfället är lite kämpigt. Men nu känner jag att jag måste göra det igen. Ni är verkligen underbara allihopa. Gamla skolkamrater som hejar på, föräldrar som tröstar, kolleger och släktingar som skickar blommor, svärföräldrar som kommer och hjälper till, arbetsgivare som visar sitt stöd, förskolepedagoger som säger att de vill hjälpa till.

Och bästa kompisar som skickar fina paket. Kolla vad som hämtades ut på posten idag!

Gissa om jag ska pyssla om mig själv!

Igår bakades det lussekatter hemma hos familjen Sharp

2011-12-19T21:07:00.002+01:00

Varsågod: Lite gnäll så här till morgonkaffet

2011-12-19T09:15:00.002+01:00

Gaaaah. I dag krävdes verkligen varje gnutta kraft och viljestyrka för att få på lilleman kläder och lämna honom på dagis. Och då var han inte ens bråkig eller ens lite motsträvig. Mest duktig och snäll. Det är jag som är trött. Fullkomligt utmattad faktiskt.

Jag vaknade efter åtta timmars sömn med stressdrömmar om borttappade ryggsäckar och förlossningar. Trött som en bakfull sjöman.Släpade mig in i duschen, för det brukar göra susen för mig. Men icke. Trött och seg.

Ni vet när man håller på att få en ordentlig influensa? När kroppen är tung och det känns som om man rör sig i sirap? När huden liksom svider och sticker? När ögonlocken är tunga och tinningarna bankar? När alla stora muskler värker och molar? När läpparna är torra och hårbotten är öm? När man mår illa och är så trött att man skulle kunna sova i fem dygn men inte får ro när man väl ligger still? Så känns det. Fast utan att någon influensa bryter ut.

Nu tänker jag sitta här i soffan och inte röra en enda fena förrän jag måste ge mig i väg till magnetröntgen runt tvåtiden.

Det är för övrigt någonting jag börjat fundera lite på. Det här med magnetröntgen och vad den kan tänkas visa. Jag har ju hela tiden försökt vara vid gott mod och inte tänka för mycket på vad som händer och varför. Det är för läskigt. Men nu är det lite mer på riktigt. De ska faktiskt leta efter en tumör i hypofysen. Det här tumörerna är nästan alltid godartade. Men tänk om den inte är det? De här tumörerna är också oftast väldigt små. Men tänk om den inte är det? Tänk om den sitter på ett sätt som inte går att operera? Eller tänk om den sitter på ett sätt som gör att det visst går att operera men skadar någonting på köpet? Den lilla körteln sitter ju faktiskt precis under hjärnan, och den påverkar en massa olika funktioner. Reproduktion till exempel.

Nej. Det här vill jag inte tänka på mer idag. Jag stoppar tillbaka huvudet i sanden och stickar en gul mössa i stället. Om jag orkar. Eller så sitter jag bara här och stirrar rakt in i väggen en stund.

Kvällsskoj

2011-12-17T21:08:00.000+01:00

Julmys på Liseberg

2011-12-17T19:53:00.000+01:00

Min faster och hennes man är på besök i Göteborg i helgen och kom över på fika i går kväll. Jättemysigt med lussekatter, pepparkakor och dammsugare. Theodore fick guldpappersklädda chokladbjörnar som han slukade i ett nafs. Släktingarna skulle gå på Jul på Liseberg i dag och vi bestämde oss för att följa med.

Theodore lämnade sin önskelista till Tomten, sedan var det karuseller som gällde.

Han åkte Små grodorna alldeles själv!

Vi kämpade hårt för att vinna i chokladhjulen. Helt utan tur.

Men lika glad var Theo för det.

Sen blev han lite trött.

Men gissa om han vaknade snabbt när jag frågade om han ville åka flygplan!

Upp, upp och i väääg!

Vi övertalade gammelmorbror att åka Kaffekopparna med Theo. Det var toppen!

Men Farfars bilar var så bra att vi var tvungna att åka två gånger.

Och när jag kom hem väntade den här på mig.
Från mina kolleger på jobbet. Det värmde fint vill jag lova.

Innedag

2011-12-15T19:30:00.000+01:00

Idag är en aningens lite bättre dag, trots att regnet öst ned i princip oavbrutet. Jag tycker i och för sig att det är rätt mysigt när det är mulet och regnet slår mot fönsterrutorna. Tur att jag bor i Göteborg alltså.

Mannen har ledigvecka och det betyder att Theodore bara går på dagis tre dagar. Inte idag, så vi har varit hemma hela familjen. Eftersom vädret var som det var gällde det att aktivera oss så mycket som möjligt så att vi inte började klättra på väggarna. Och med vi menar jag förstås Theodore.

Syns det att han är nyklippt? Inte? Bra!

Vi har målat ...

Lekt med lera ...

Byggt med Duplo ...

Och sett på Alvin och gänget.

Nu sitter jag och lillpojken och väntar på att pappan ska komma hem med julgranen!

Lite fågel men mest fisk just nu

2011-12-14T12:36:00.000+01:00

Livet går lite upp och ned just nu.

Lite bra grejer är till exempel att vårt hem är så jäkla rent och städat att det är en fröjd att gå hemma och bara njuta. Eller att min lillkille var hos frisören idag och blev så himla fin. Eller att jag fått tid för magnetröntgen snabbare än jag trodde. Eller att min amaryllis nästan är helt utslagen. Båda blommorna. Eller att jag stickat en hel drös sockor på sista tiden. Fem par! Eller att det snart är jul. Eller att det är farligt gott med rödbetssallad på vörtbröd utan russin.

Och så vidare.

Men sen finns det lite dåliga grejer också. Till exempel att jag mår så himla dåligt just nu. Att jag blir andfådd och utmattad i musklerna av att gå från undervåningen till övervåningen. Eller att jag är tankspridd och glömmer saker till höger och vänster. Eller att jag får sjukt ont i ryggen av att diska en liten disk. Eller att jag rasar upp i vikt och är helt uppsvälld i hela kroppen. Att jag känner mig som en ballong. Som om någon blåst upp mig med en cykelpump. Eller att jag har ont i nästan varenda muskel i hela kroppen när jag vaknar, och alltså sover jättedåligt. Eller att jag har jättemycket onda och inflammerade utslag i ansiktet och på bröstet. Som aldrig vill läka. Eller att jag är konstant orolig och rastlös. Eller att jag har ont i huden som sticks och stramar. Överallt, men mest på sidorna och magen. Eller att jag har tappat all karaktär och äter helt fel hela tiden. Eller att jag har ångest varje dag. Eller att jag fortfarande tappar sjukt mycket hår. Eller att jag inte längre vill gå ut eller träffa människor. Att jag satt livet i pausläge tills någonting förändras. Att jag vill kravla in under en sten och stanna där tills det börjat vända.

Nej. Det är fan inte kul att ha Cushings. Ibland är det faktiskt rent jävla värdelöst.

MVH
Gnällkärringen

Reeeeent hem!

2011-12-13T19:09:00.001+01:00

Det luktar såpa i mitt hem. Allt är rent. Rent! Prydnadssaker är putsade. Helt dammfritt ovanpå kylskåpet. Sofforna är smulfria. Badrummen skinande.

Medan vi var ute och åt lunch och lussefirade på Theos dagis var Agnes städ här och julstädade åt oss. Jag önskar att det alltid kunde vara just precis så här. Det känns liksom helt rent ända in i själen. Sinnesro och själafrid.

Tack mamma och pappa för världens bästa julklapp!

Inställt läkarbesök

2011-12-13T11:17:00.000+01:00

Farbror doktorn ringde mig i morse och tyckte att jag kunde hoppa över att komma in till Östra i dag. Provsvaren hade kommit men han ville vänta till efter magnetröntgenresultatenockså kommit innan vi träffades. Han sa i alla fall att provsvaren visade förhöjda kortisolvärden men att något annat hormonprov också visade något konstigt. Han sa också att han, utifrån proverna, trodde att problemet satt i hypofysen - därav magnetröntgen av hjärnan.

Så nu är nästa steg röntgen på måndag, sedan ska jag ringa honom på tisdag eftermiddag.

Slutrapporterat.

MR Hjärna

2011-12-12T15:27:00.001+01:00

Nu har jag fått tid för magnetröntgen av hjärnan. Om en vecka, måndagen den 19 december. Det gick snabbare än jag trodde. Sedan tar det ungefär en vecka innan svaret kommer - så har jag tur kan det kanske bli tal om behandling i början av året. Eller vad tror ni?

När nöden är som störst visar det sig vilka som verkligen betyder något

2011-12-10T14:52:00.001+01:00

Det suger donkey dick att vara sjuk. Även minsta förkylning eller huvudvärk kan vara nog så jobbig, det vet vi alla. Och när man åker på någonting lite allvarligare kan det mesta bli upp och ned. Då är det skönt att livet slänger in några ljusglimtar här och där. Som fina människor som dyker upp omkring en och bjuder på hjälp och uppmuntran. Eller som att hela min familj kommer att samlas här hemma hos oss i jul. Mamma, pappa och Jeanette, brorsan och hans två barn. Det kommer att bli en så himla mysig julafton! Och så på annandagen kommer svärföräldrarna och Edward.

Jag är otroligt tacksam för alla fina ord och all omtanke jag fått här, på Facebook och i telefonen. Tack alla fina vänner - ni är fantastiska!

Jag vill gärna passa på att tacka min svärfar extra mycket. Han tog tåget hit igår och stannar hela helgen bara för att hjälpa mig att ta hand om Theodore när mannen jobbar två tolvtimmarspass. Annars hade jag nog gått under. Hittills har han diskat och städat och packat katter, läst sagor och slängt sopor och handlat i ruskvädret. Ovärderlig hjälp. Ikväll bjuder vi ut honom på brasiliansk restaurang.

Massor massor av katter som ska skickas ned till Lund.

Provsvaren har kommit

2011-12-09T14:03:00.001+01:00

Idag fick jag hem ett brev där det stod att provsvaren kommit in och att kortisolvärdena fortfarande är för höga. Nu har en remiss skickats för magnetröntgen av hypofysen. Så nu väntar jag på kallelsen.

Och på tisdag är det läkarbesök.

Hejdå vid dagisdörren

2011-12-08T09:32:00.001+01:00

Glad och nöjd, så länge fröken Mia är med.

Tomtelatte och kärlek

2011-12-07T21:20:00.001+01:00

Min tossiga tokiga söta underbara lille son. Med underkläder på huvudet.

Idag har jag varit trött. Morgonen gick fint utan stress och lämningen var mysig. Jag stannade på dagis till tio och gick sedan hem och åt en alldeles för stor och fet frukost. Massor av ost och avokado och ägg. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken kostinriktning jag ska följa och just nu står jag och vacklar mellan så lite kolhydrater som möjligt (och alltså mycket fett och protein) eller lite mer balanserat med lite långsamma kolhydrater (men inget socker och så lite spannmål som möjligt) med störst vikt på protein. Eftersom ingen diet över huvud taget resulterar i viktnedgång utan bara någon slags kontroll är motivationen lite sådär, så nu äter jag typ både fett och långsamma kolhydrater - och så lite pepparkakor och fika på det. Och russin. Och äpplen. Verkligen inte bra. I morgon tar jag tag i det. Förhoppningsvis.

Trött var det ja. Efter frukosten satt jag mest i soffan och stickade på ett par grå sockor som jag ska skräpa runt i här hemma när de är klara. Jag såg klart på säsong två av The Walking Dead och började sedan om på säsong ett av Being Human. Plötsligt var jag så trött att jag bara var tvungen att sova en stund. Och vaknade inte förrän två timmar senare när mannen och lillpojken kom hem. Jag väcktes av små små utomhuskalla händer mot mina kinder och en liten pipig röst som sa "jag älskar dig mamma". Jag vill aldrig vakna på något annat sätt.

När jag kom upp var jag alldeles groggy och illamående med huvudvärk och ont i hela kroppen. Det är liksom det dåliga med att sova på dagen. Man blir helt ur led efteråt. I flera timmar gick jag omkring som i sirap, men sedan fick jag en hemmagjord tomtelatte av min toppenman och då gick det äntligen över.

Tomtelattar och kärlek fixar allt.

Hälsningar från räddharen

2011-12-06T22:07:00.001+01:00

Efter att chocken över att sista avsnittet av Big Love slutade som det gjorde lagt sig, inföll sig en tomhet som bara kunde fyllas av en ny serie. Jag letade och funderade. Bläddrade och kände efter. Började se ett avsnitt av någon, fastnade inte och prövade en annan. Sen kom jag på det. Jag har ju en hel säsong av The Walking Dead som jag sparat! Mest för att det är svårt att hitta en tid då jag vågar titta. Inte på kvällen och absolut inte om jag ska sova ensam. Och inte när Theo är vaken.

Jag är en sån räddhare. Jag älskar zombiefilmer, vampyrer, spöken, sekter och andra mystiska och läskiga saker (inte deckare och mord och sånt). Men jag blir så rädd! Jag klarar inte av spänningsmoment av den typ som finns i till exempel The Walking Dead. När man vet att någonting kommer att hända. Då måste jag blunda och hålla för öronen tills det gått över.

Mina nerver fixar inte det där läskiga men jag måste ha det ändå. Så nu när jag är hemma på dagtid och mannen jobbar förmiddag tänker jag frossa i zombier och samhällsförfall. Och kissa på mig av skräck.

Passande nog åskar det utanför mitt fönster. Och spöregnar. Inte som i morse när det var ishalka på gatorna när jag lämnade Theodore på dagis. Jag passade på att stanna kvar lite längre idag igen. Det är så himla mysigt att hänga med fröknarna och barnen när de äter frukost. Dricka lite kaffe och prata en stund. Eller en hel timme.

Kaffe, prat och små barn verkar för övrigt vara dagens tema, för efter dagis gick jag hem till grannfrun Sofia och hängde med henne och bebis-Alfred en stund. Mycket charmiga och fina båda två. Jag blev bjuden på både ärtsoppa och hembakade saffransbiscottis. Mums!

När jag kom hem var det dags för lite välbehövligt plockande i lägenheten. Köket, Theos rum, hallen, vardagsrummet och sovrummet fick synliga golv innan mannen ryckte ut med dammsugaren. Nu känns det som att jag kan andas mycket lättare. Kanske städar jag till och med badrummen imorgon av bara farten. Kanske inte.

Ja och så var ju hon från städfirman här! Nu har vi beställt en storstädning till den trettonde. Samma dag som mitt läkarbesök och luciafirandet på dagis. Jag hoppas att det blir en bra dag som avslutas i ett skinande rent hem. Åh vad jag längtar!

Nu ska jag strax gå och lägga mig i en säng där mina två favoritpojkar redan ligger och snusar. Idag känner jag att livet skulle kunna vara mycket sämre. Idag är det faktiskt ganska bra.

Dagens amaryllisuppdatering.

Jag jobbar på att inte jobba

2011-12-05T21:25:00.001+01:00

Ni som följt bloggen ett tag, eller känner mig på andra vis, vet att jag har rätt svårt att slappna av. Att jag inte kan vara ledig utan att vara nyttig. Att jag vid ledigheter alltid planerar in tusen saker att göra. Städa hemmet, stortera Theos leksaker, rensa garderoben, träna, sticka presenter åt andra, handla, göra ärenden och så vidare. Nyttiga och duktiga saker. Det var åratal sedan jag bara lade mig på soffan en hel dag eller nöjesstickade en hel kväll. Utan att tvångsblogga eller hålla manisk koll på twitterflödet.

Jag har gjort det även om jag varit sjuk och inte kunnat jobba. Att bara vila har inte känts acceptabelt om jag inte varit för sjuk för att stå på benen, "Alltid kan man göra något".

Den här gången måste det vara annorlunda. Jag får inte stressa. Det säger ju sig självt att stress förvärrar ett läge där kroppen redan överproducerar ett stresshormon. Alltså behöver jag vila. Inte helt lätt när tanken på att "lata mig" gör mig superstressad och otålig. Det bara kryper i kroppen. Det är tydligen en del av sjukdomsbilden att inte kunna stressa ned, och att hela tiden stressa upp sig för småsaker. Inte konstigt att jag nära nog brände ut mig redan första dagen som heltidssjukskriven, genom att planera in en promenad och sex-sju ärenden på samma dag. Det funkade inte.

Jag tror dock att jag kommit på ett sätt att lura mig själv. Jag låtsas att det är mitt jobb att vila. Och det är det väl på sätt och vis. Om jag vill kunna komma tillbaka till ett normalt liv igen, och exempelvis kunna jobba, måste jag slappna av och vila. Så jag intalar mig själv att vilan är en av dagens uppgifter. Någonting jag måste göra. En syssla.

Idag fungerade det ganska bra, även om jag är stressad över att jag inte hunnit med så mycket som jag önskat.

Jag började med att ställa klockan på sju igår kväll, och gick och lade mig i tid, Bra Therese! Jag gick upp, klädde på mig myskläder, satte upp håret i en slarvig tofs och väckte Theo. Vid kvart över åtta var vi på dagis och jag stannade där i nästan en och en halv timme. Drack kaffe medan barnen åt frukost och hade det allmänt mysigt. Ingen brådska någonstans. Ingen buss att passa. Sedan gick jag till Konsum och handlade lite. Bland annat en grillad kyckling som jag åt till brunch, Sedan parkerade jag mig i soffan och stickade framför Big Love i några timmar.

När mannen kom hem från jobbet färgade jag håret och städade köket. När jag var färdig hade lillpojken hämtats från dagis och vi hängde i vardagsrummet tills det var dags att äta middag. Mannen både lagade mat och diskade. Bra man.

Nu var det tänkt att jag skulle plocka upp i hallen, Theos rum, vardagsrummet och vårt sovrum men jag orkade bara plocka lite i vardagsrummet innan jag blev jättetrött. Grrr! Det betyder att jag kommer behöva göra det i morgon istället. Och göra rent porslinet i båda badrummen.

Varför är det så himla viktigt att det blir gjort till imorgon kväll då, undrar ni. Jo, det är egentligen en himla bra anledning. I morgon kommer nämligen en representant från Agnes städ hem till oss för att titta på vårt hem och ge oss en prisuppskattning för vad det skulle kosta att få det städat. Först och främst en julstädning, som är mina föräldrars julklapp till oss. Världens bästa julklapp. Är priset rätt och städningen bra har vi även bestämt oss för att abonnera på städning varannan vecka.

Vi har insett att vi inte klarar av att hålla hemmet i det skick vi vill nu när jag är sjuk. Det är helt enkelt för mycket med en sjuk fru, en skiftarbetande man, en två och ett halvt-åring och ett hem på 125 kvadrat. Det går inte ihop och det känns otroligt skönt att ha fattat beslutet att skaffa hjälp. Det får vara värt den extra utgiften just nu.

I morgon ska jag hänga med grannfrun som är föräldraledig. Vi får se hur mycket städning det blir.

Min amaryllis har börjat slå ut

2011-12-04T17:18:00.001+01:00

Nu är det jul!

Årets pepparkaksbak

2011-12-04T15:46:00.001+01:00

Bakade, dekorerade och klara. Och jättegoda!

I år köpte vi vår pepparkaksdeg på det lokala kondiset, Svennheimers. Och vilken hit den var! Jättelättarbetad och smidig och de färdiga pepparkakorna är lätta och krispiga. Jag kunde absolut inte gjort den bättre själv.

Läget

2011-12-02T22:21:00.001+01:00

Världens duktigaste och finaste lilla kille. Jag är övertygad om att han känner att jag mår dåligt, för när vi är ensamma tillsammans beter han sig ofta så exemplariskt att jag blir alldeles tårögd ibland. Min fina fina lilla kille.

Jag har landat lite hemma efter de långa dagarna på sjukhuset. I samband med utskrivningen blev jag sjukskriven på heltid fram till nästa läkartid den trettonde december. Det var svårt att acceptera till en början. Jag övervägde att strunta i doktorns rekommendationer och fortsätta jobba, i alla fall 50 %, men efter att ha pratat med min man och mina föräldrar - och känt efter ordentligt själv - ändrade jag mig. Jag orkar faktiskt inte jobba nu. Det är inte längre så att jag med nöd och näppe orkar jobba och sedan ta hand om Theo, med noll energi över till någonting annat. Som hushållet, min man, vänner eller sociala aktiviteter. Som det ser ut nu har jag inte ork till mycket alls.

Det är faktiskt lite läskigt hur lite jag orkar och hur snabbt jag tar slut. Jag orkar inte vardagliga saker längre, som att städa undan i köket efter middagen. Det är en pärs att diska en disk och torka bordet. Jag blir trött i armarna av att sticka. Jag måste rensa min handväska på allt utom det viktigaste för att orka bära den på stan. Jag får ont i rygg- och benmusklerna av att promenera fem minuter till dagis.

Jag har slarvat med maten också. Och ätit massa socker. För att jag tycker synd om mig själv. För att jag inte orkade kämpa med den strikta kosten längre nu när jag vet att det inte går att gå ned i vikt så länge jag är sjuk, Men jag måste upp på vagnen igen, för jag rasar upp i vikt. Jag måste alltså gå på strikt bantardiet bara för att stå still i vikt - och det var när jag fortfarande orkade cykla 3-5 mil i veckan. Det orkar jag inte längre, och jag är orolig över att det inte räcker att äta perfekt. Att jag kommer att fortsätta att gå upp i vikt vad jag än gör.

Det vore en katastrof. Jag har redan gått upp tjugo kilo det hår året. Tjugo kilo som satt sig kring magen, bröstkorgen, ryggen och ansiktet. Vilket gör mig otroligt orörlig. Det är svårt att böja sig ned. Det är svårt att sova bekvämt. Allt är svårt och jobbigt. Det är till och med jobbigt att andas. Och det finns ingenting jag kan göra. Det kommer bara att bli värre och värre och jag är rädd för hur långt det kommer att gå innan en behandling kan påbörjas och det kan börja bli lite bättre.

Imorgon är det lördag och jag ska tillbaka på vagnen igen. Ut med kolhydraterna och bort med småätandet. Suck.

Rapport från sjukbädden

2011-11-29T14:37:00.001+01:00

Inte så bling kanske men helt unikt i alla fall.

Ni som följt mig via Facebook eller Twitter har nog redan tröttnat på min rapportering här från Östra sjukhuset. Ni andra kan få en liten rapport här.

Jag är nu inne på mitt andra dygn här på avdelningen och all tid ser väl ungefär likadan ut. Dagen hängs upp på vissa hållpunkter som tabletter och måltider. Frukost klockan sju, tablett klockan åtta, lunch halv ett, tablett klockan ett, middag runt fyra, fika vid sju och tablett där någonstans på kvällen. Däremellan sticker de mig med nålar och tar blodtryck. Och så samlar jag såklart urin som vanligt. Får kissa i en slags potta och lämna in till sköterskorna. Jag tycker att det är lika besvärande varje gång.

Det är egentligen rätt gött att bli servad med fikamacka och kaffe när man kollar på serier på datorn i sängen.

Det är rätt tråkigt här på avdelningen. Alla är ju sjuka liksom, och medelåldern ligger nog kring sjuttio skulle jag uppskatta. För att underhålla mig själv läser jag Game of Thrones och ser på teve. Och twittrar såklart. Igår hade jag ett långt Big Love-maraton på kvällen, efter ett efterlängtat besök av lilla familjen. Jag myste inne på rummet med ostbågar och polygamister. Det planerar jag att göra även ikväll. Eller om det blir en film kanske.

Konstigt nog har jag inte varit särskilt sugen på att sticka. Jag har med mig tre olika, men kom på att jag bara tog med mig mönster till två av dem. Vi får se om sticklusten kommer ikväll.

När det gäller allt det här med proverna och sjukdomen och så vidare har jag inte så mycket nytt att berätta om. Jag har inte fått några svar ännu men hade ett fint samtal med en av nattsköterskorna som berättade om en bekant (eller om det var kollega) till henne som hade haft/hade Cushings. Sköterskan var övertygad om att det är just Cushings jag har. Hon kände igen alla kännetecken. Enligt henne var det en lång och jobbig resa men livet blev så mycket bättre i slutändan. Man kan alltså blir bra. Eller bra mycket bättre i alla fall. Det kändes skönt att höra.

Imorgon ska jag få prata med läkaren i alla fall och då har de kanske lite svar åt mig. Alla prover kommer inte vara klara men hon kan kanske ge mig mer information om vad som väntar.

Imorgon får jag också åka hem som det ser ut. Det ser jag fram emot. Jag längtar efter min man. Och Theodore. Och min säng!

Det var nog allt för nu. Det händer liksom inte så mycket. Jag återgår till att läsa min tegelsten en stund till. Sedan är det middag.

Nu händer det något. Jag vet bara inte vad riktigt.

2011-11-27T23:22:00.001+01:00

Ok, så jag har ju gått och väntat och väntat på besked från Östra sjukhuset ...

I fredags tröttnade jag och ringde (igen) för att kolla läget med remissen. Jag hade fått hem ett brev som sa att den hade kommit fram och att jag skulle få en tid, men den infon kändes lite väl knapphändig när jag väntat i två veckor redan. Jag mår faktiskt rätt mycket sämre nu än för en månad sedan och försämringen går allt snabbare, vilket gör mig både orolig och uppgiven.

Samtalet satte kanske saker i rörelse för senare under fredagen ringde de från avdelningen och ville att jag skulle komma dit redan på måndag. Snabba packar!

Med mig skulle jag ha två dygnssamlingar urin så det var bara att åka in till Östra efter jobbet och hämta två plastdunkar. Jag har samlat en gång förut och det är alltid lika roligt att behöva hälla allt sitt kissade kiss i plastdunkar i två hela dygn. Särskilt om man ska på Thanksgivingsfest en av kvällarna. Inte. Men måste man så måste man. Den här gången behövde jag i alla fall inte undvika frukt, kaffe och choklad i en vecka på köpet.

Hur som helst. Imorgon bitti vid halv åtta ska jag vara på sjukhuset för att lämna dunkarna och lämna ett blodprov som måste tas prick klockan åtta på morgonen. Det har någonting att göra med kortisolhalter och dygnsrytm på något vis. Efter det blir jag inskriven, och det är egentligen allt jag vet. Jag kommer att få en stark kortisontablett och sedan undersöks det hur kroppen reagerar. Detta ska tydligen ske under ett dygn så jag skulle räkna med att vara borta måndag och tisdag. Jag vet inte om det innebär att jag är kvar hela tiden eller om jag får permission. Det hade varit roligt att vara med på pepparkaksbaket på Theos dagis imorgon eftermiddag...

Jag lovar att hålla er uppdaterade om vad som händer så ofta jag kan. Jag lär ju ha tråkigt så twitterfingret går säkert på högvarv. Ni som inte har ett twitterkonto eller inte följer mig kan läsa i flödet här till vänster om ni vill. Tweetsen publiceras också på facebook.

På återseende imorgon. 07.09 går bussen.

Hur världens bästa man ser till att frun får en fin morgon

2011-11-24T13:22:00.001+01:00

Finfrukost stod uppdukad när jag vaknade imorse.

Gött!

2011-11-22T08:00:00.001+01:00

Idag mår jag så mycket bättre än i går! Jag vaknade utan att ha ont i varenda led och muskel och morgonen förflöt utan minsta ångest. Och då gick jag ändå upp extra tidigt för att ta en tidigare buss.

Jag vet inte om det är för att jag gick och lade mig klockan tio igår eller om det är för att jag snålar med kolhydraterna igen men jag känner mig så pigg!

Theodore skötte sig utmärkt som vanligt och lämningen gick snabbt. Jag var nästan en halvtimme tidig till centralen och firade allt det braiga med en tomtelatte utan grädde.

Allt är himla bra just nu. Strunt samma hur det var i går eller hur det kommer vara om en timme. Nu är det jäkligt gött.

Jag hatar att vänta!

2011-11-21T20:11:00.001+01:00

Inte mycket har hänt på läkarfronten här. Jag ringde Östra i morse och kvinnan i telefonen meddelade mig att ett brev hade skickats av en läkare. Alltså har remissen bedömts. Brevet borde komma fram i morgon tycker jag. Jag hoppas verkligen verkligen att det står att jag har har fått en läkartid - och det snart!

Är det slapparsöndag så är det

2011-11-20T17:23:00.001+01:00

Hemkörningspizzan äts i soffan framför Bilar på tv. Mamma-son-mys!

Slappsöndagsmamman

2011-11-20T10:53:00.001+01:00

Jag och BFF Jenny bodde tillsammans i en sunkig
lägenhet i Kortedala way back in 2006.

Förr i ti'n, innan man och barn, var livet helt annorlunda. Inte bättre, bara annorlunda. Det är verkligen inte mycket jag saknar från den tiden, förutom att jag var frisk då, men det finns en grej jag skulle ge rätt mycket för just nu. Slappa söndagen.

Jag minns att jag kunde vakna runt nio, tio, äta gårdagens chips och läsk till frukost, sladda runt i mjukisbyxor hela dagen, inte borsta håret, titta på tv och sticka i soffan hela dagen och beställa pizza till middag. Inga måsten över huvud taget. Bara mig själv att rå om (både skönt och sorgligt).

Jag uppskattade såklart inte de här söndagarna som jag borde gjort utan gick omkring med söndagsångest för att jag skulle till jobbet dagen efter. Idag hade jag vetat bättre. Man saknar inte kon förrän den rymt eller vad man brukar säga.

Idag lämnar mannen storebror i Stockholm. Reser fram och tillbaka och kommer hem ikväll - och går direkt på nattpasset på jobbet (ja, jag vet vem det är mest synd om egentligen men nu är det här min blogg och jag bestämmer). Jag har alltså Theodore själv prick hela dagen och ska vara ansvarsfulla mamman som ser till att pojken är hel, ren, underhållen, stimulerad, soven, äten, utomhuslekt, glad och nöjd. Ni vet, perfekta mamman. heltidsjobbet.

Men idag vill jag bara vara 24 år och äta pizza i soffan. Så jag tänker vara latmamman. Slömamman, Flingor-till-lunch-och-film-mitt-på-dagen-mamman. Vara inne hela dagen trots att solen lyser fint utanför fönstret. Det är en fantastisk senhöst där ute, men vi har ätit müsli med mjölk till lunch och tittar på Monsters Inc. Jag har stickat några varv på de blå sockorna och snart ska Theodore sova middag. Då ska jag städa lite i köket och kanske vardagsrummet om jag orkar.

Jo, jag har dåligt samvete. Det har jag. Men efter fredagens pärs och gårdagens heldag med stora familjen är det här den bästa mamman jag orkar vara. Han får i alla fall alla pussar och kramar han vill.

Familjelördag

2011-11-19T20:06:00.001+01:00

Idag har varit en så himla fin dag!

Det började med sovmorgon ända in på förmiddagen, eller ja, till typ åtta. Gött! Sedan fick barnen pannkaka till frukost och alla var ganska nöjda.

Jag hade en dålig start med massor av ångest och självhatskänslor. Jag har ofta det på morgonen då jag måste duscha och sminka mig och klä på mig och se mig i spegeln. Allt blir så uppenbart då. Allt det fula och jobbiga och värdelösa.

Allt det dåliga försvann som tur är när vi väl kom hemifrån och begav oss mot familjelördag på Världskulturmuseet. Psykologen Therése Javér läste sagor och pratade kring temat rädsla och sedan fick barnen måla sina egna glaslyktor. Pojkarna uppförde sig exemplariskt och det var så himla mysigt! Efteråt berömde psykologen oss för våra fina barn och vi var stolta som tuppar.

Två söta pojkar på spårvagnen.

Vi tittade runt bland de olika utställningarna och barnen lekte och var glada. Jag tog det väldigt lugnt och gick långsamt som en pensionär för att orka med hela dagen. Jag hade sjukt ont i vadmusklerna efter fredagens researchrunda på stan. Det kändes ungefär som jättemycket träningsvärk, vilket jag verkligen inte borde ha efter några timmars långsamt promenerande. Vi har ju ingen bil så vi är vana vid att gå mycket. En heldag på stan brukar inte vara några som helst problem.

Jaja, vi hade väldigt mysigt i alla fall.

Bus i kuddgropen.

Klätterväggen var inga problem för den stora pojken.

Grekisk sallad till lunch. Mannen fick köttfärspirog. Barnen fikade.

Efter museet handlade vi lite på ICA Focus innan vi åkte hem och lagade mat. Barnen var så himla glada och nöjda och mysiga hela kvällen att vi inte trodde våra ögon. De berömde lördagsmiddagen och till och med Theodore åt utan protester. Allt var perfekt, förutom att det tog sju evigheter att natta lilla pojken. Men det var nog mest vårt fel för att han fick sova för lång och för sen middagslur.

Nu ska jag kolla lite på Big Love och kanske sticka lite innan jag måste sova. Jag ska ju orka med en hel dag ensam med Theodore imorgon.

Barnens fina ljuslyktor står i ugnen och härdas.

Lite av en skitdag

2011-11-18T21:48:00.001+01:00

Den har inte varit helt värdelös, dagen. Jag har gjort roliga och mysiga saker men jag har inte orkat med. Kroppen har inte orkat med.

Natten var strulig med en snurrande pojke i sängen och jag sov dåligt eftersom jag väntade på att mannen skulle komma hem från sina festligheter. Vilket han gjorde en halvtimme innan min klocka ringde. 05.00.

Sedan lämnade jag Theodore på dagis innan jag mötte upp kollegorna för en heldag fylld av inspiration och research. Jag samlade på mig många nya insikter under dagen men jag var så otroligt trött och sliten i kroppen. Varenda steg och rörelse tog emot och fram emot eftermiddagen var jag tvungen att ge upp och erkänna mig besegrad.

Jag orkade verkligen inte gå mer så jag sa adjö och åkte hem för att hämta Theodore på dagis. Det var lite tidigare än vanligt eftersom jag inte behövde resa den där timmen från Kungälv, så vi gick till Svenheimers konditori och fikade.

När vi kom hem lekte vi med bilar en stund. Jag var jag så trött att jag bara ville grina så det var skönt att det fanns rester kvar från gårdagens middag så att jag slapp laga mat.

Resten av kvällen myste vi i soffan framför Toy Story 2 innan mannen och storebror kom hem. Då blev det fart på bröderna och de lekte vilt och våldsamt ända till klockan nio.

Nu sover de båda småpojkarna i sina sängar och jag ligger i min och skriver. Kroppen är så trött att jag inte ens orkar sitta i soffan. Som tur är har jag en varm och mysig man bakom ryggen. Med duktiga klifingrar.

Jag har fortfarande inte hört någonting från läkarna på Östra sjukhuset. Det är så frustrerande att bara vänta och vänta. De sa att jag kunde höra av mig om jag inte fått något besked denna vecka så jag ringer nog på måndag och hör efter.

Det känns lite extra jobbigt att ha cushings just nu. Kroppen är trött, huden känns tunn och bräcklig, de enorma bristningarna sticker och stramar, massor av nya finnar har blossat upp i ansiktet och på bröstet, jag tappar hår i drivor och så fortsätter jag att gå upp i vikt på överkroppen och i ansiktet. Det känns rätt värdelöst med andra ord. Jag vill påbörja någon slags behandling nu med en gång innan kroppen förfaller helt och hållet.

Nu är det slutklagat för idag. Kanske känns det lite bättre om jag bara spelar lite ordfejd och somnar.

Det var den kvällen ...

2011-11-17T23:44:00.001+01:00

Som jag misstänkte blev det tokigt med sömnen för Theodore ikväll. Han vaknade några gånger under kvällen och när klockan var åtta var han så pass pigg att jag var tvungen att natta om honom med saga i min säng. Ändå somnade han inte förrän närmare tio och då slumrade jag också till. Jag vaknade nu vid halv tolv och då hade min pausade handbollsmatchen opausat sig och gått vidare utan mig. Men det är ändå för sent att se halvlek nummer två. Jag hörde att Sävehof vann i alla fall. Yey.

Så, inte mycket handboll och inte mycket stickat. Klockan ringer 05.30 i morgon, så det är väl bara att pallra sig ned till sängen igen då. Godnatt!

It's oh so quiet ...

2011-11-17T19:05:00.001+01:00

Jag är gräsänka ikväll eftersom mannen är ute på dåligheter. Det firar jag med att se Champions League-handboll på teve med en stickning i händerna. Ett par helt kravlöst stickade sockor, jag har inte ens bestämt riktigt hur det ska se ut ännu. Tyvärr blir de inte så snygga eftersom jag inte riktigt behärskar det där med trådspänning ännu. Buckligt och fult.

Hjärtliga sockor. Buckligt och skevt. Men sköna blir de nog ändå.

Klockan är bara tio över sju men det har redan varit tyst och lugnt ett bra tag. Theodore störtsomnade nämligen i soffan runt sextiden. Han satt bredvid mig och tittade på Svampbob, trodde jag. Plötsligt uppmärksammade jag att hans snoriga snörvlingar lät misstänkt mycket som snarkningar. Mycket riktigt. Pojken hade somnat. Utan napp och allt.

ZZZZZZ ...

Antagligen kommer han väl vakna typ fyra i natt och vilja se på barnprogram, men det är inte mycket att göra åt saken. Inatt vaknade han för övrigt tre gånger och kom in till vårt sovrum och frågade var alla nappar var. Det var bara att gå upp och leta fram dem. De låg bakom sängen varje gång.

I morgon blir en rolig dag. Jag och några kollegor ska ut och göra research inför omdesignen av förpackningarna till två av ICAs produktlinjer. Pepp!

Produktiva dagen

2011-11-16T18:47:00.001+01:00

Idag hade jag så sjukt mycket att göra på jobbet att jag var tvungen att jobba hemifrån. Ni vet, helt ostört utan möten och utan att svara på frågor och utan att fika och så vidare. Bara köra på. Skriva skriva skriva.

Och det har jag gjort minsann. I åtta och en halv timme utan stopp. Förutom fyra kisspauser och en halvtimmes telefonmöte. Jo, jag vet att jag bara ska jobba sex timmar om dagen nu, men det kan vara skönt att ha lite tid innestående. Jobba lite mer när det är extra mycket att göra och sen kunna gå lite tidigare när det är svackor.

Hur som helst så fick jag jättemycket gjort och det känns himla skönt. Dessutom var jag ganska pigg när jag väl stängde jobbdatorn för dagen och orkade till och med lekjaga Theodore runt lägenheten en stund innan middagen. Det var länge sedan. Det gör stor skillnad att inte behöva pendla två timmar.

Så, nu ska jag mysa med Theo, titta på Toy Story II och sticka på ett par hittepå-sockar.

Lägesrapport

2011-11-14T17:12:00.001+01:00

Undrar ni hur jag mår och så? Vad som har hänt på fulsjukefronten?

Jag mår väl sådär. Känner mycket obehag och jobbiga självhatskänslor angående kroppen och att jag faktiskt måste bo i den. Jag känner mig också mycket tröttare och svagare än för några veckor sedan och cyklar inte längre till bussen utan tar spårvagnen. Kanske är det hösten, eller så har det faktiskt blivit lite sämre. Jag tappar också sjukt mycket hår nu och det är läskigt.

Jag har blivit sjukskriven 25 % och jobbar två timmar mindre varje dag. Det känns bra och mer lagom med den ork jag har nu.

Angående läkarbesök och så vidare så har en remiss skickats till Östra sjukhuset och läkarna ska bedöma den idag eller imorgon. Jag kommer förmodligen få något slags besked, kanske en kallelse till läkarbesök eller vad det kan vara, någon gång den här veckan. Annars skulle jag höra av mig. Så inte så mycket nytt där.

Nu var det slutklagat för den här gången. Jag har nyss haft en mysig helg med mamma på besök. Jättemycket hjälp och mys.

Och alldeles snart ska jag ut till Old Corner och äta och babbla med grannfrun.

Slappdag för vissa men inte för andra

2011-11-13T18:09:00.000+01:00

Jag och Theodore bakade chokladkaka med hasselnötter. Fruktsallad till det. Inte GI för fem öre.

Idag har min mamma städat i vår lägenhet. Så himla skönt att få hjälp med sånt när man är för trött för att riktigt komma ikapp med. Tack världens bästa mamma!

Medan mamma städade underhöll jag Theodore och rensade bland hans leksaker. Han hade en massa grejer han inte lekte med, bebisgrejer och sånt. Sedan har jag mest lagat mat och latat mig. Inte kommit ur pyjamasen på hela dagen. Precis vad jag behövde!

De nya sängkläderna

2011-11-13T10:38:00.000+01:00

Theodore älskar de tre Toy Story-filmerna. Så det är klart att han skulle ha "Guss och Goddy" i sängen. Eller nedanför.

Nyheterna

2011-11-13T10:27:00.000+01:00

Fiskspelet var en succé! Jag minns att jag gillade det själv när jag var liten. Först var fiskarna "dumma" som gapade och stängde munnarna i tid och otid, men sen fick han kläm på tekniken. Lillpojken. Här ser ni också den nya tunikan med Barba Skön, de nya fina strumpbyxorna och de supersöta nya kanintofflorna. Allt utom strumpbyxorna har pojken valt själv. I bakgrunden sitter mormorn och spelar ordfejd.

Heldag på stan

2011-11-13T10:04:00.001+01:00

Theodore var jätteduktig hela dagen. Koftan jag stickade för ett år sedan passar i år också. Yey!

Mamma är på besök och igår tog vi en heldag på stan för att kika på julklappar åt Theo och lite annat. Jag kom hem med lite nya kläder till Theodore (tunika, strumpbyxor, fingervantar, kanintofflor), ett fiskspel och nya sängkläder till stora-pojke-sängen. Lite bilder kommer sen när jag hittat kameran som pojken lekt bort för tillfället.

När vi tröttnat på att shoppa åt vi på Jensens innan vi åkte hem och såg på Toy Story. Väldigt mysig dag.

Idag är det regnväder och Theodores regnkläder är på dagis. Så vi stannar inne och städar.

De gröna, de ljusgula och surskallar

2011-11-10T21:44:00.001+01:00

Vingummin alltså, de gröna och de ljusgula. De är de godaste.

Jag sitter i soffan och äter smågodis. Det händer inte ofta nuförtiden vill jag lova. Det senaste halvåret har ju handlat mycket om att undvika kolhydrater och hantera mitt sockerberoende. Under den här tiden har jag ätit ytterst ytterst lite godis, snacks, bakverk och andra godsaker. Det har hänt då och då - något annat vore ju befängt - men under kontrollerade former och inte regelbundet.

Faktum är att jag inte mår bra alls när jag äter socker eller vitt mjöl. De är de värsta bovarna. Av sockret får jag hjärtklappning och ångest. Av det vita mjölet får jag uppblåst och ond mage. Av båda blir mina hudutslag värre.

Ändå sitter jag här och äter smågodis nu. Och det är gott. Och det är värt det.

Cushings syndrom - hur blir man av med fulsjukan?

2011-11-10T07:00:00.000+01:00

Inte för att jag någonsin ever varit nöjd med mitt utseende, men kom igen - efter den här pärsen kommer jag vara nöjd om jag är hälften så snygg som jag var innan fulsjukan. Blir jag bara av med den extremaste övervikten, aknen och bristningarna, och får jag bara tillbaka håret igen, och får jag bara bli lite pigg igen. Då jädrar! Men hur gör man det då?

När läkaren väl ställt diagnosen och hittat tumören blir man allra oftast opererad. Väntetiden brukar vara kort eftersom man vill minska den tid som kroppen är utsatt för bieffekterna av kortisolöverskottet. Ibland kompletteras operationen med strålbehandling. Har man diabetes eller högt blodtryck kan man behöva behandla det först. Jag har ju ätit mediciner för blodtrycket sedan augusti så förhoppningsvis behöver jag inte vänta så länge.

När tumören väl är borta är de flesta botade men det kan ta flera år innan alla symptom försvinner. Risken är också att hypofysfunktionen inte återhämtar sig efter operationen, då kan man behöva äta kortison resten av livet för att kunna leva normalt. Men det är rätt ok, för man kan ändå fungera normalt. Det finns dock en del saker man måste tänka på. Blir man svårt sjuk måste man upplysa vårdpersonalen om att man har eller har haft Cushings eftersom du kan behöva extra kortison. Samma sak om man till exempel blir magsjuk och inte kan behålla kortisontabletterna.

Operationen kan som sagt leda till totalt tillfrisknande men det finns alltid en risk för att sjukdomen kan komma tillbaka. Man måste därför följas upp regelbundet under hela livet.

Cushings syndrom - hur får man veta?

2011-11-09T17:00:00.001+01:00

Till att börja med vill jag säga att jag är så otroligt tacksam över att läkaren var så skarpsynt och lade ihop ett och ett så snabbt. Det är så ovanligt med Cushings och symptomen är både många och i flera fall väldigt allmänna så många går länge utan att få en diagnos. Tack Silvana!

Ok, så du har gått till läkaren med alla dina symptom och hon misstänker Cushings. Då görs en så kallad dygnssamling av urin - vilket helt enkelt innebär att du får samla allt kiss du kissar ut under ett dygn i en plastdunk som du lämnar in. Som ett jättestort urinprov typ. Och så mäter de kortisolhalten i provet. Det var det här provet jag väntade så otåligt på hela förra veckan.

Nu väntar nog fler prover på Sahlgrenska sjukhuset. De vill förmodligen ha en egen dygnssamling till att börja med. Sedan gör de också ofta ett test för att se om det går att minska kroppens kortisolproduktion. Då får man en stark kortisontablett på kvällen och morgonen därpå är det då tänkt att kortisolhalten i blodet ska vara lågt. Vid Cushings syndrom fortsätter det att vara högt.

Sedan måste man ju hitta den där attans tumören också och det görs oftast genom att man får genomgå en magnetröntgen. Oftast är tumören dock väldigt liten och man kan behöva göra ytterligare undersökningar.

Nästa Cushings-inlägg kommer att handla om hur man behandlar sjukdomen. Missa inte!

Cushings syndrom - fulsjukan

2011-11-09T07:00:00.000+01:00

Det är inte roligt att ha Cushings. Självklart finns det sjukdomar som är mycket värre. Sjukdomar som innebär oerhörd smärta. Sjukdomar man dör av. Men det gör det inte roligare att ha Cushings. Eller "fulsjukan" som jag kallar den. Det är nämligen det som händer - den får en att känna sig ful. Ful och värdelös. Här är symptomen:

Viktökning
Yep, I haz it! Det ska ta ungefär 2-4 år för den här sjukdomen att utvecklas. På fyra år har jag gått upp 21 kilo. 21!!

Ändrad fettfördelning
Yep, I haz it! Man tjockar på sig på de allra snyggaste ställena: runt ansiktet, bålen, nacken och ovanför nyckelbenen. Det gör att man får ett så kallat "månansikte", tjock mage och en "buffalo hump" på nacken. Den extra stora dubbelhakan tillsammans med det extra fettet ovanför nyckelbenen gör att halsen i princip försvinner. Man känner sig jävligt snygg med andra ord.

Hudförändringar
Yep, I haz it! Rödhet i ansiktet, tunn skör hud som lätt får blåmärken som aldrig vill läka, massor av akne i ansiktet och på axlar, rygg och bröst och gigantiska blåröda bristningar på magen och sidorna.

Dåligt läkkött
Yep, I haz it. Ett litet sår kan ta flera veckor att läka. Kanske inte något jätteproblem men irriterande.

Ökad pigmentering
Nej, det tror jag faktiskt att jag inte har.

Ökad kroppsbehåring
Yep, I haz it! Hej mustasch och mörkare hårstrån på hakan.

Menstruationsstörningar
Yep, I haz it. Faktum är att mensen inte kommit tillbaka sedan jag var gravid.

Högt blodtryck
Yep, I haz it. Som högst uppmättes det till 210/130, och det är nästan död typ. Nu äter jag två olika mediciner och vi har fått ned trycket till 130/94 och det verkar anses som ok under rådande förutsättningar. Men riktigt bra är det inte.

Muskelförtvining och svaghet
Yep, I haz it. Jag orkar knappt lyfta Theo längre och att diska en hel innebär numera en paus eller två. Det har också börjat bli jobbigare att cykla till jobbet.

Urkalkat skelett
Det kan jag inte svara på om jag har, men jag har inte brutit några ben i alla fall.

Psykiska symtom som humörsvängningar, depression, ångest och minnesstörningar
Yep, I haz it. Allt det där.

Diabetes
Nope, det har jag som tur är sluppit hittills.

Extrem trötthet
Yep, I haz it. Så. Jäkla. Trött. Hela. Tiden.

Sömnstörningar
Nej, jag tycker faktiskt att jag sover bra när jag väl får sova. Och det är jag så himla tacksam för!

Håravfall
Yep, I haz it! Det bara rasar hårstrån, precis som när jag ammade Theo. Skitläskigt!

Vätskeansamlingar
Yep, I haz it! Svullna händer och fötter mest.

Nästa Cushings-inlägg kommer att handla om undersökning. Spännande va?